The dark side

I saw a girl who looked kind of like Alex på bussen igår... o_o Satt och halvstirrade hela resan, jag tror den tjejen är rätt rädd för mig nu... om inte Alex färgat håret brunt och piercat sig och dykt upp i Gimo. XD

AND as it looks så gick jag kanske, troligen, förbi Tjvinnan idag. >_>

Just wanted to share. xD

Någon som har Instagram?

Någon som har ett huvud till salu? Betalar bra.

Nej men jag ärligt talat sjukt trött på att ha så här ont, jag orkar inte just nu :c

Nina
Den är ju jättegod!

Ja det är ju bra att du kollar så att du vet vilken del du gillar mest liksom. ^^

Alex
Du bara träffar på folk överallt. ^^
Men du vet jag är rädd för dig, så om hon tjejen har ärvt det så är det inte så konstigt. ^^

Men ja, ja kanske skulle se bra ut i brunt hår. Fast Gimo verkar lite långt bort. ^^

Alex

Jag gillar inte tår...

Fast om Mrs. Nesbit bjuder på en paj utan naglar. Så kanske jag eventuellt kan smaka.

Men hallå. Man får ju inte vara dum ju.

Nina
Jahaaa, du ville ha paj utan naglar!
Jag måste ha missförstått det. *slänger påse med naglar jag köpte på coop*

Mrs. Nesbit

*fniss*

Naglar är ju inte det godaste på en människokropp direkt... ^_^

Och jag tror Naglarna man köper på Coop är av plast...

Lost in my thoughts again.

Av en dum anledning hittade jag min dagbok och det fick mig att vilja läsa min gamla blogg också. FEL VAL.

Dessutom läser jag 50 Shades of Grey (vilken blir lite bättre efter sisådär 100 sidor... men mest för att jag finner Christian väldigt charmig och creepy - a man for me) och av någon anledning kan jag inte sluta dra paralleler mellan honom och en man jag en gång kallade för min vän och även lite mer än så. Det hela gör ju liksom inte saken bättre. Och så har de samma förnamn. Go Alice.

Det är hemskt. Då och då hemsöker han mina tankar och drömmar. Ibland kan jag inte låta bli att undra om han tänker på mig. Men för det mesta vill jag bara få bort alla minnen - även om han har fått mig att må så bra och egentligen var en av de viktigaste männen i mitt liv någonsin. Det är hemskt och jag känner mig hemsk. Jag vill gråta.

På bloggen har jag bilder på honom. Jag som var så noga med att ta bort alla spår efter honom. Men jag har så mycket kvar ändå. En nalle och ett litet flygplan. Och om jag inte slänger dem/säljer dem så kommer jag bara bli påmind om hans existens hela mitt liv.

Det var inte så att han var hemsk på något sätt. Han var den mest underbara människan jag någonsin kände. Det var bara det att alla känslor som fanns i vägen gjorde det så svårt. Och alla hans val som han gjorde. Efter det har jag så svårt för förhållanden och att lita på människor. Jag tycker inte om när folk rör vid mig och jag tycker inte om att öppna mig för folk. The reason is simple - i alla fall om man vet lite om den vänskapen jag hade - jag är bara så rädd att en dag kommer det vara slut. Att jag kommer bli så fäst att i två år kommer jag plåga mig själv igen och låtsas att allting är bra. Jag är inte den typen av person som kan ha någon väldigt nära sitt hjärta för att sen bara ha dem som en kompis. Jag har försökt och jag vet att det inte går (det är inte för att jag vill vara elak eller något)

Idag har jag ingen kontakt med honom. Även fast jag kommer ihåg hans email och skulle kunna hitta honom på facebook. Men jag har blockat honom där då jag tyckte det var jobbigt. Vårt förhållande var så intensivt att det fortfarande gör ont.

Varför bryr jag mig efter så lång tid? Någon som kan förklara?

Nu blir jag så förvirrad när det gäller Andreas också. Jag är nog bara rädd. Rädd att han kommer visa sig vara som alla andra.
Jag undrar hela tiden om det är fel på mig eller fel på män jag faller föll.

Det är så mycket som är fel just nu. Francis är tillbaka och hjälper mig att somna när jag tänker för mycket. Skolan går käpprätt åt helvete just nu. Och allting är bara fel. Allting.

Hej folk ^^

Hej är det någon här som vet hur man lägger upp Youtube klipp?