prs yehet & kkaebsong

Joshua blänger på tjugoåringen och sätter sig istället ner vid skrivbordet för att börja måla istället. Dumma Zihao.
"Som jag så, du kan inte bli arg på mig för att jag inte tänker gosa med dig, när du gjorde samma sak, förstår du väl?" Frågar han lätt för sig själv medan han trummar med penseln mot canvastavlan. "Så det så."

Så det så. Gud vad elakt, hur kunde Joshua ens motstå hans underbara nallebjörn till fästman? Det var inte mänskligt. Nittonåringen låste helt enkelt ha varit en alien, utan några som helst känslor. Zihao stack ut huvudet från under täcket och betraktade den andre med stora, glansiga ögon. Och så hade han till råga på allt satt sig för att måla? Ännu värre. Nej, det här var inte okej, enligt tjugoåringen.

Oskyldig ser Joshua upp mot tjugoåringen medan han rör penseln över canvastavlan.
"Jadå? Zihao, om du motstår mig när jag vill mysa, så får jag göra det tillbaka." Påpekar han lätt och kryper ihop sig till en boll medan han målar. "Du får skylla dig själv, jag ville faktiskt mysa förut."

Okej, då var det fastställt - Joshua var en alien. Med en suck, hoppade Zihao ner från sängen och tassade fram till den yngre med slokande öron. Hur länge skulle den här karman hålla i sig då? Hela dygnet. För det klarade tjugoåringen absolut inte av. Ett ytterst skärande gnällande undslapp honom och han försökte halvt desperat kravla sig upp i nittinåribgend knä, men han var för stor, precis som vanligt. Olyckligt nog hade han inte krympt.

Med en djup suck himlar Joshua med ögonen och lägger ifrån sig sin målning innan han bär upp Zihao i sitt knä.
"Du får ta mig fan inte vänja dig, du är orättvis mot mig, om du inte gosar med mig, tänker jag inte gosa med dig." Muttrar nittonåringen innan han börjar återgå till sin målning. " Jag måste sluta skämma bort dig med mys.."

Vadå då? Du tycker fan att det är minst lika mysigt som jag tycker. Zihao välte omkull i Joshuas knä, med ögonen maniskt fästa på den andre. Det var inte hans fel att nittonåringen fått honom att sukta efter myspys, till hans försvar. Innan hade den äldre mer varit stressad över när de skulle bege sig, men eftersom Joshua inte verkade ha bråttom alls, så behövde inte tjugoåringen ha det heller. Så var det minsann.

Visserligen r det skönt att ha en stor, lurvig Zihao i famnen som en filt. Men det betyder inte att Joshua tänker ge med sig och börja mysa med honom. Nepp. Utan som den envisa ungdom som Joshua är, bestämmer han sig för att disciplinera den äldre. Blicken glider ner till sin målning igen medan penseln rör sig över den.
"Tog du sönder ringen när du skiftade?" Frågan kom som en snilleblixt.

Tog sönder ringen? Nej, absolut inte. Det var ju därför han valt att trä den på en kedja. Och den kedjan hängde fortfarande runt halsen på tjugoåringen, även om den kanske var lite svår att lokalisera bland den mörka pälsen. Inre bara svårt, utan nästintill omöjligt. Zihao ruskade på huvudet och gav Joshua en anklagande blick. Att den yngre ens trodde att han tagit sönder ringen var faktiskt en aning sårande.

Blicken glider ner till den äldres nacke, och låter fingrarna röra vid den vackra ringen.
"Jag dömer dig inte. Du har haft sönder kläder Zihao, det är inte ditt fel." Påpekar Joshua sakta och lägger ner målningen på bordet innan han trycker ner sitt ansikte i den varma pälsen huttrandes. "Jag fryser."

Kläder, visst. Men kläder var kläder och de flesta av dem hade ingen som helst betydelse i jämförelse med en förlovningsring. Zihao betraktade Joshua med nöjda ögon, när denne slutligen verkade ge med sig och gosade ner sig hos tjugoåringen. Den karman höll minsann inte länge. Om nittonåringen frös så fanns det däremot inte mycket annat han kunde göra. Ingenting slog den svarta, mjuka pälsen. Punkt slut.