De utvalda

Eletha bara nickade, "Det var bra för Simon, hoppas hon blir en god mor." säger Eletha med blanka ögon.
"Du får inte dö Simon behöver dig." säger Eletha allvarligt.

Ethan såg inte på henne utan bara suckade. "Jo...jag kommer tyna bort om du är död Eletha...".

"Nej" bad hon, men hon sa sedan inget, enbart en stor hopplöshet fyllde henne.

Ethan suckade igen. "Du får inte ta livet av dig Eletha, eller tyna bort....". Han satte sig upp lite och kramade om hnene. "Jag älskar dig...".

(Jag vet, vi kan göra ett tidshopp på ett par år cirka 12 eller mer så Simon blir 10 xD Eletha kom inte med och Ethan har inte hört något från henne. Randa kanske dör och en massa särlingar söker nu efter jobb, Eletha söker som soldat och vakt och hamnar på slottet/herrgården som nu Ethan styr med Vina xD)

Eletha nickar bara, "Jag ska försöka då, du får inte dö bara." sa hon och kysste hans kind.

(Edit 15 år blir han typ xD)

(Låter jätte bra! ;D Ska vi hoppa nu direkt eller om ett tag?)

Ethan log svagt och vred på huvudet och kysste henne. "Jag lovar...".

(Vi kan hoppa nu xD)

"Bra." sa Eletha, Simon var tvungen att ha en far och om det krävdes var det att hon skulle leva.

(Okej xD)

Åren gick fortare än Ethan någonsin trott. Tänk, för tolv år sen låg han i sjuksalen på slottet och kramade om Eletha, kysste och tröstade henne. Han hade aldrig glömt henne under åren, men han hade mindre och mindre börjat tänka på henne, det var lättast så.
Trots allt hade han haft bra år, han och Vina levde i en stor herrgård med Simon, samt det barn han fått tillsammans med Vina, en pojke vid namn Hektor. De var ganska lyckliga tillsammans...
Ethan stod för tillfället framför spegeln i sitt sovrum och klädde sig, i en fin skjorta med väst över, byxor och en rock och en hög hatt som toppade det. Allt matchade till hans svarta hår. Han log lite och knäppte sin rock, idag skulle de få en ny vakt till slottet, de bodde ganska nära skogen, rovdjur kunde komma och en del bybor tyckte inte om överheten. Han skulle gå till stadens torg för att möta denne...

Eletha kunde inte säga att åren hade flytt förbi, men hon hade knappt märkt dem. Hon hade återgått till sitt vanliga liv på slottet, det innan Ethan och Simon. Hon hade åter blivit en hårdför soldat. En som utan att blincka lydde order, en som utförde Randas order, en som knappt pratade. Hon log aldrig eller skrattade mer, allt hade försvunnit då de lämnade henne.
Nu satt hon på sin häst klädd i svart rustning av läder, hennes muskler syntes under den tighta utstyrseln och hon red på en svart häst. Allt taget från Randas slott, då han var död flydde alla särlingar och sökte nu jobb. Hennes ännu rävröda hår var flätat i två flätor. Hon skulle få jobb, på ett slott, hon var glad för att komma ha tak över huvudet åter.

Ethan gick ut ur rummet och log då hans två söner kom springandes mot honom, Hector och Simon...."Pappa pappa!" skrattade de glatt och kastade sig i famnen på honom och han log större. Varje gång han såg Simon, påmindes han om Eletha...Det var hennes son med...
Han skakade undan tankarna och släppte dem och rättade till sin hatt och började gå. Han drog en hand över sin renrakade haka och hoppades han såg proper ut nog, han hade haft lite svårt med att vänja sig vid det här livet, men nu klarade han det rätt så bra...Han kom tillslut ut och visslade på en tyst melodi tills han var vid torget och väntade.