Life - Lupple & Medi PRS

"Jo jag vet det." Han såg på henne och log snart.
"Om du inte har något emot det så äter jag gärna här. Jag måste skriva i receptet som jag glö,de." Han reste sig och bäddade Roses säng och såg ner.
"Jag ska se till att bättra mig."

"Du är välkommen att äta här." Log hon och nickade. "Just det, det vill jag väldigt gärna ha." Sa hon och gick närmare sängen och plockade ihop alla plåster och stängde igen lådan och såg på honom. Nickade sakta. "Det uppskattar jag. Och jag vet att Mistril kommer hjälpa dig. Om du bara ber henne." Sa hon och lämnade sedan rummet och tog sig ned till köket efter att ha ställt tillbaka plåsterlådan. Hon såg Gabriel stå där som varg och hon gick fram. Satte sig vid honom och log. "Du behöver hjälpa Rose att kontrollera sina sinnen snabbt. Hon upptäcker för mycket." Viskade hon i Gabriels öra innan hon reste sig upp och dukade bordet.

Gabriel såg mot Rose med en fundersam blick, det hade gått så pass långt alltså. Han gav Serena en lätt nick innan han lämnade huset och skyndade sig mot Olivia. Hon skulle ju snart vara framme.

"Jag kan skkriva massa med recept. Jag älskar att laga mat och har kärlek för det." Han log.
"SSå säg bara till så laga jag mat." Han såg sig om och log.
"Rose tvätta händerna. V ska äta." Han log mot henne.

Olivia vaknade till och såg mot Mi.
"Mi är vi framme snart?" Frågade hon trött och satte sig mer upp i sätet.

Serena log mot honom. "Det kommer jag komma ihåg. Du är den första jag ringer när jag vill ha en personlig kock." Log hon roat och satte sig vid bordet när allting var framplockat. Rose såg på Ethan med glad blick och skyndade till handfatet för att tvätta händerna innan hon satte sig vid bordet.

Mi log mot henne och nickade. "Vi ska precis svänga in på din gård." Sa hon och tog en sväng och sedan kunde man skymta huset. Gabriel satt vid dörren som varg och iakttog bilen.

Han skrattade ochlog.
"Det är bara att ringa så fixar kag med en drömmåltid till er." Hann slog sig ner och log.
"Tvättat händerna?" Frågade han med mjuk stäma och log.

Hon nickade och sken upp.
"Gabriel!" sa hon glatt och pekade.

Rose nickade ivrigt och visade upp sina händer. "Se vad rena dem är." Viskade hon lyckligt.

Mi flinade lite och nickade. "Det stämmer. Han väntar på dig." Log hon.

"Då får du börja. Det ser gott ut," Han började äta och log stort

När bilen stannat sprang hon ut och såg på Gabriel.
"Åh älskade. jag har saknat dig så!"

Rose började lyckligt äta och det gjorde även Serena.

Gabriel såg på henne med glad blick och mötte henne. Pressade huvudet mot hennes ben och tittade upp och släppte ned boken i hennes hand. Det var den hon hade bett om. Den var kanske lite kladdig eftersom han haft den i munnen men han ville bara ge den till henne så han kunde nosa på henne ordentligt.

Hon tog emot boken och skrattade glatt.
"åh den är så slemmig!" skrattade hon och smekte honom.
"Låt mig bara öppna och så kan vi gå in sen."

Han åt och såg på Serena.
"Så jobbade du förut? " Han log mjukt

Gabriel backade ett steg ifrån henne så hon kunde öppna dörren men höll sig ändå nära henne. Mi klev ur bilen och öppnade bagaget men stod fortfarande kvar en bra bit ifrån dem. Hon hade en känsla av att Gabriel inte riktigt var tillräckligt lugn för att låta någon annan komma nära henne ännu.

Serena log och nickade. "Fortfarande. Men här i byn. Jag är en medlem av vårt rådslag." Förklarade hon leendes.