Life - Lupple & Medi PRS

"Det är bra." Hon hade slutat att sjunga och hade fallit i sömn med handen mot magen och andades tungt. Hon hade varit så trött.

Ethan vaknade när han kände Rose vakna till och log.
"Hej där." Viskade han.
"Sovit gott?"

Mi hörde henne sova och hon fortsatte att köra. På lite sorgsnare humör än tidigare. Alla kommande generationer. Det var inte så att hon inte ville vaka över dem. Det hade bara slagit henne att hon skulle få vaka ensam. Hon visste det alltid men hon avskydde när det gjorde sig påmint.

Rose hade varit vaken en stund och legat och iakttagit honom. Hon hade sett något bett och hon förstod det inte riktigt. "Hej." Log hon och nickade. "Väldigt, du då?" Frågade hon leendes.

"Det är ju klart. Jag sov ju." Han log och satte sig upp.
"Vi kan gå ner nu och leka lite innan vi ska äta middag. Jag tror Olivia kommer hem snart och jag tror jag måste hjälpa." Han log
"Du kanske kan följa med?"

Rose satte sig upp hon också och rättade till sin tröja. "Är du skadad?" Frågade hon tyst. "Du har sår." Viskade hon och såg oroat på honom. "Vi har plåster här." Log hon och nickade sakta. "Jag gillar Olivia." Sa hon lyckligt.

Han hajade till och log.
"De är inget farligt. " Han log och smekte henne.
"Du an ge mig plåster om du vill." Han såg på henne.
"Jag har hört att de ska göra ett bättre vargrum. Du kanske får sova där någon gång?"

"Du behöver många plåster." Viskade hon. Hon hade ju självklart inte sett allt, men hon hade känt av dem med sina sinnen. Hon tog sig upp ur sängen och skyndade till badrummet och tog fram en plåsterlåda och skyndade tillbaka till honom och klättrade upp i sängen. "Jag är ju ingen varg heller." Fnissade hon och plockade upp några olika plåster åt honom.

Han log och smekte henne och såg efter henne.
"Nej men jag hörde att de ska bygga som en skog. En grotta av frigolit och en natthimmel. Jag kommer säkert gå in dit bara för att se mig om." Han log.
"Så du får säkert vara där." Han log.

Rose såg intresserat på honom. "En skog?" Frågade hon med ett stort leende. "Det måste vi se." Viskade hon och studerade ett plåster en stund. "Hur har du skadat dig på benet?" Frågade hon och såg på honom. Men hann inte säga så mycket mer förrän Serena kom upp och såg alla plåster och svalde. "Rose. Vill du hämta Gabriel? Jag behöver byta några ord med honom." Log hon och Rose nickade sakta. "Åh okej då." Sa hon och släppte plåstret och rusade iväg ned och ut från huset. "Har hon sett dem? Dina bett?" Frågade hon Ethan med samlad ton.

"Det är klart du måste." Han såg på henne och såg sedan på Serene.
"Jag kommer snart till Olivia." Han såg när hon hade gått och skakde på huvudet.
"Jag hade inte tänkt att komma idag. Det var inte meningen att hon skulle upptäcka dem." Han suckade.
"Förlåt mig Serena."

Serena såg på honom med en allvarlig blick och suckade tungt. "Jag vet att du är viktig för Rose och du har Gabriels skydd här. Men Ethan, hon ska inte behöva tänka på att hennes vän frivilligt blir biten. Och hon ska verkligen inte berätta det för några andra här i byn. Det är för hennes och din säkerhet. Din position hos Mistril gör dig inte till den populäraste bland alla. Kom ihåg det. " Viskade hon och vände sedan blicken mot trappan. "De är snart här. Vill ni äta här eller hos Olivia?" Frågade hon och vände tillbaka blicken mot Ethan och log.