Life - Lupple & Medi PRS

"En timme eller mer. Vi har lämnat stan nyss." Hon log mjukt.
"Så Ethan kom förbi hoppades jag?"

Gabriel nickade sakta. "Okej, vi ses om en timme ungefär." Log han och reste sig upp från stolen och sträckte sig lite. Började att ta av sig sina kläder. "Ja han är här. Han är hos Rose." Log han.

"Det är bra. Att han hjälper henne." Hon log, lade på och såg mot Mi.
"Jag ska lära sätta in min mans pärlor. kommer bli jobbigt." hon skrattade.
"Bara jag får en ordentlig lektion. Kommer få en bok av honom med alla pärlor och regler. "

Han la undan sin telefon och fick av sig det sista plagget innan han skiftade till varg och tog sig ut ur huset.

Mi såg på henne och flinade. "Oj han har ju så många." Viskade hon leendes. "Det kommer bli en utmaning." Sa hon leendes för att sedan nicka. "En bok? Den får du hålla för dig själv och din familj. Den är värdefull. Deras pärlor är ganska hemligt." Log hon.

"Jag vet att de är hemliga. " hon log svagt.
"Den ska gå i generationer. Jag kommer ge den mina barn." Hon smekte sin mage.
"Vem som nu än blir varg nummer 1" Hon log svagt och började tyst sjunga.

Mi nickade leendes. "Det är ett riktigt bra arv." Log hon och skrattade mjukt. "Vem som än blir varg nummer 1." Sa hon roat och körde sedan ut ur parkeringshuset och tog sig ut på den stora vägen ut från stan.

"Du får vaka över dem och säga mamma älskar alla lika mycket. Var de än ger sig av." Hon log och torkade bort tårarna.

Mi nickade sakta och såg på henne. "Jag ska vaka över dem." Log hon mjukt och riktade blicken mot vägen. "Jag lovar." Viskade hon leendes.

"Och deras barn, vaka över alla kommande generationer. Annars får du mig efter dig som spöke och det vill du inte."

Mi nickade sakta. "Och alla kommande generationer." Log hon och kramade om ratten lite och skrattade mjukt. "Nej det vill jag verkligen inte. Jag ska hålla mitt ord." Log hon och såg på henne med ett mjukt leende innan hon fokuserade helt och hållet på vägen.