prs yehet & kkaebsong

Med rynkade ögonbryn puttar Joshua lätt bort från den äldre och drar filten över ansiktet, och gömmer sig mot soffan. Nej, om Zihao brukar få ligga och dra sig så ska han få göra det nu, han är alldeles för utmattad.
"Gå och gör dig i ordning du.." viskar nittonåringen utmattat och sluter ögonlocken igen. "Du får inte slå mina kinder."

”Men Joshua”, gnällde Zihao och satte sig i grensle över den andre. ”Jag kan inte göra mig i ordning själv”, klagade han och lade sig raklång över den fluffiga filten, som Joshua gömde sig under. ”Du vet att jag är värdelös på att matcha kläder och sånt.” Tjugoåringen putade med underläppen ett bra tag innan han började tjuta. Det var snarare mer ett ylande som skörd obehagligt i öronen. Hans stackars fästman skulle väl förlora hörseln förr eller senare, eller åtmsintone önska att han gjorde det.

Joshua lägger sina små händer över öronen, försöker att skydda sig från Zihaos hemska ylande.
"Snälla tyst." Gnäller han och kravlar sig ut ur tjugoåringens grepp och trycker sig mot soffryggen innan han försöker somna om. "Låt mig bara sova lite till.."

Suck. Zihao tystnade med ens och betraktade Joshua med en bitter min. Nåja, då fick den yngre skylla sig själv om dennes fästman klädde sig i världens sämsta klädkombination. För han hade verkligen inte någon bra smak, alls. Nope.
”Jaha, men då får du inte klaga över hur jag ser ut sen”, snäste tjugoåringen och kom upp på fötter, med hakan utskjuten. Och med de orden klampade han upp flr trappan och in i nittonåringens rum, där han började rota i garderoben.

Det verkar inte riktigt som att Joshua kan bestämma sig. Visserligen är han sjukt trött och utmattad, men han vill också gosa.
"Zihao.." Gnäller nittonåringen och sträcker sig efter Zihao som lämnar honom för att byta om. Dock orkar han inte resa på sig, och stirrar därefter bara upp i taket.

Kläder, kläder och ännu mer kläder. Nej, han tyckte verkligen inte om kläder. De var så nedrans komplicerade och man var alltid tvungen att matcha tröjan med byxorna eller tvärtom. Zihao avskydde det verkligen. Dumma, dumma kläder. Efter att ha rotat omkring i sin del av garderoben, föll tjugoåringen tillbaka mot golvet med en smäll - alldeles överväldigad av alla färger och val och bla bla bla. Inte nog med att han var överväldigad, utan tjugoåringen hade även lyckats bli frustrerad över kläderna. Usch.

Efter något som känns som en evighet kommer Joshua tillslut upp på fötter, och drar benen upp mot sitt rum.
"Så du får sova här, men du tvingar mig att vakna där nere?" Frågar nittonåringen med rynkade ögonbryn när han ser hur hans fästman ligger utsträckt på golvet.

”Jag sover inte, jag är sur”, muttrade Zihao och gömde ansiktet bakom händerna med en suck. Sur på kläderna. Men den lilla detaljen tänkte han inte tala om för Joshua. Han kikade upp mot den andre mellan fingrarna, ögonen smala och elaka. ”Du, jag sa ju att jag är dålig på att matcha kläder och göra mig i ordning..du får helt enkelt hjälpa mig, annars kommer jag bara att ha på mig samma kläder som jag har på mig nu.”

"Är du sur över att du inte kan bestämma kläder?" Upprepar Joshua med rynkade ögonbryn och skakar på huvudet åt den äldre. Fingrarna glider över de olika tröjorna i Zihaos del av garderoben och drar ut en senapsgul långärmad tröja, jo dt var ju Zihaos favoritfärg. Nittonåringen slänger den mot den äldre, för att sedan plocka fram ett par byxor och jeans, som han också kastar till den äldre. "Sådär."

Tjugoåringen blängde upp mot Joshua innan han satte sig upp och kom upp på fötterna för att byta om.
”Ja, jag är sur över att jag inte kan bestämma kläderna”, erkände han buttert och drog av sig tröjan han bar för tillfället, bara för att fy syn på ringen som dinglade runt halsen på honom. Jösses, den var verkligen snygg. Men framförallt symboliserade den Zihaos relation med nittonåringen, vilket var betydligt viktigare än utseendet på ringen.