Skriva av sig-tråden

Jag är rädd.


: (

Vad har hänt?

Men oj, hur kommer det sig? Är det jag som tagit fel på dagen?




Be brave. There is nothing you can not go through. Be safe, be strong, be wise. Och så kommer det bli bra.

Varför är du rädd?

Typ ingenting men ah Vill nog helst inte prata om det egentligen såhär öppet och så, hahaha.

Tack för svar. Väldigt fint av dig att anstränga dig såhär mycket och verkligen hjälpa folk.
Jag pratade faktiskt med honom idag, och han berättade att det var något som tyngde ner honom och fick honom på dåligt humör hela tiden, men han ville inte berätta vad det var för mig. Så aja, jag får se.,

Du är helt välkommen att skicka en uggla.

lillamymin - Det är riktigt uppmuntrande att få höra att man kommer klara det från andra som inte är ens föräldrar. Men jag är rädd att det inte finns någon hopp. Jag gråter nu redan när jag tänker på det. Jag klarar inte mer. Hur mycket jag en ger så räcker det aldrig till. Min lärare är världens mest hemskaste människa någonsin som ger mig frånvaro från en hel lektion för att jag var hos skolsyster och när jag var och jobbade med hennes dumma uppgifter i ett grupprum. Hur mycket jag än pratar med henne så är hon envis och vägrar lyssna, tillslut skrek jag jävla idiot till henne och sprang ut ur klassrummet. Alla säger att dom vill hjälpa men ingen vill verkligen göra det. Jag är trött på alla som säger att det är bara några månader och än sen om jag inte klarar det. Jag kommer lyckas med andra saker. FUCK NO. Jag kommer inte ens få gå på ett jävla gymnasium och jag kan väl fan börja som en städare för jag är trött på att bli jämförd med mina släktingar och deras framgångar, jag är trött på dom som säger att det inte är hela världen, människorna i skolan och lärarna som förstör mitt självförtroende till max. Jag vill bara försvinna, jag vill sluta försöka för det räcker aldrig till. Jag är bara trött på låtsas som att allt är okej. Mitt liv är en bilkrasch i slowmotion.

Och det är fullt tillåtet

Amandan: Pressa inte din vän. När han känner sig mogen kan han berätta mer för dig. Man måste låta personen i fråga själv välja hur de vill gå till väga. Genom att trycka på någon gör man det bara värre. Men nu vet du ju att det finns någonting där, så du kan ha lite förståelse. Du behöver inte gå runt och vara orolig eller rädd att det är ditt fel. Men det kommer, någon gång. Men låt det få ta sin lilla tid. Man kan aldrig göra någonting bättre om en person inte är redo för en förändring. Du kan ju alltid hjälpa honom, och försöka vara trevlig mot honom, och kanske inte trigga honom så mycket. Det kan lätta på hans bördor lite i alla fall.

CrimsonFlikkah: Du kommer inte att misslyckas i livet. Det gäller bara att bestämma sig att börja på nytt. Och man för vara jäkligt bestämd, annars kommer det aldrig att gå. Och orkar man inte, då får man försöka, och lyckas man inte, då får man försöka igen. Ibland råkar vissa unga ut för att hela vuxenvärlden sviker en. Och ja, Det är faktiskt så. Kan inte lärarna hjälpa, så sök någon annan stans. Det är hemskt att det ska behöva vara du som ska vara den sökande, och att hjälpen inte bara kan komma till dig. Men situationen är som den är, och det är bara att göra någonting åt den. Jag vill skriva byt skola till dig. Men det känns bara dumt eftersom det är så kort tid kvar. Annars hade det varigt min rekommendation. Om det nu går dåligt, så kanske du blir tvungen att ta ett år extra, och det är piss, skit rent ut sagt. Men det är bara att köra på. Vill du lyckas, så finns det inget annat sätt. Jag vet att du kan klara det, jag vet det. Men du måste verkligen bestämma dig. Kanske blir det bättre på gymnasiet, kanske inte. Men kör på, ge allt. För mer kan du inte göra. Det finns ställen man kan komma till om man verkligen inte klarar av saker. Jag känner en som jobbar på ett hem för unga som inte kan bo hemma av olika anledningar, personer som rent ut sagt rymt. Hjälp finns att få.

lillamymin: tack för fina råd. ^^ Det hjälpte!

Jag är så fruktansvärt trött. På att plugga. Eller nej, inte egentligen. Jag är trött på den där specifika läraren. Han som (med flit verkar det som) får mig att känna mig som en idiot så fort han tittar på mig. Den lärare vars ord jag bara fattar hälften av (pluggar franska, lärarna pratar bara franska, han är den enda jag inte fattar) och eftersom jag inte fattar honom så tror han att jag är korkad, och behandlar mig därefter. Jag är så fruktansvärt trött på att han bara verkar kapabel till att ge oss en enda uppgift (här är dagens text, skriv ett referat) och texten är alltid av samma författare. Han avgudar den författare, det är så fruktansvärt tydligt att han är ett extrem-fan av författaren, och älskar inte vi allt han skriver lika mycket så är vi dumma. Denna lärare letar efter fel och påpekar dem gärna högljutt och ofta när han hittat dem, men han ger aldrig komplimanger till det som är bra. Jag tror att han tror att det är konstruktiv kritik, men får man inte höra något positivt utan bara en massa negativt så får man inte heller någon motivation till att göra bra ifrån sig.

Så jag orkar inte. Jag är asförbannad varje gång jag går ifrån hans lektioner. Jag hatar honom. Jag har två veckor kvar. Två dagar på två veckor. Fyra timmar per dag. Jag måste hela tiden intala mig själv att jag kan klara det. Jag måste klara det. Men samtidigt har jag ingen motivation alls till att göra hans uppgifter. Det tar så fruktansvärt mycket energi att ens visa sig på hans lektioner. Och pressen jag sätter på mig själv för att få honom att sluta peka ut mig som dålig gör att jag bara vill gråta. Samtidigt vill jag bara ge upp, men jag kan inte.

Utöver detta så är det han som rättar de kommande två tentorna. Och jag är nästan helt säker på att han inte kommer godkänna mig. Just för att han kommer endast att leta efter de misstag jag gjort istället för att se till helheten. Om jag inte får min examen pga honom så vet jag inte vad jag gör.

Ah, jag blir förbannad bara av att tänka på det.