Life - Lupple & Medi PRS

Hon sträckte ut tungan.
"oh tyst med dig." Hon log och började lägga ner sakerna hon skulle behöva och väl i kassan såg hon på Mi.
"När jag kommer hem ska jag sova en stund. jag är så trött." Hon log trött.
"Varför vet jag inte."

Mi såg på henne och flinade lite. "Jag vet varför. Ska jag berätta?" Frågade hon och rörde försiktigt vid hennes mage. "Därför. Det tar på krafterna." Viskade hon och flyttade undan handen.

"Kanske men det är bara några dagar. Kan det verkligen ta på krafterna då med?" Hon såg på henne och betalade snabbt och började packa sakerna innan hon rullade ut med vagnen.

Mi nickade sakta. "Kroppen börjar ju förändras. Det befruktade ägget håller på och fäster i livmodern. Och ja livmodern anpassar sig ju." Viskade hon leendes. Följde henne ut från affären.

Hon log.
"Sant men om jag gör lite på rummet så kan jag väl göra det?" Hon började plocka in och log stort.

Mi funderade en stund. "Om du gör lite taget." Föreslog hon leendes och ställde sig vid hennes sida och hjälpte henne att packa in allt.

"Det ska jag. Lite i taget och då bli det bästa." Hon såg på henne.
"Jag ringer Gabriel så han kan hjälpa dig att bära in sakerna. jag får väl inte bära dem?"

Mi nickade leendes. "Lite i taget." Upprepade hon och mötte hennes blick. "Nej kära du. Du ska i alla fall inte bära något mer än det du redan gör." Sa hon beslutsamt. Detta var hon i alla fall helt säker på. "Du kan ringa Gabriel. Men jag kan bära det själv." Viskade hon leendes.

Hon log och slog Gabriels nummer.
"Hej älskling. Vi är på väg hem och jag har stränga order att inte jobba mer idag.. Du får komma till huset och hjälpa oss med en sak." Hon log.

Gabriel svarade på en gång och log när han hörde hennes röst. "Hej kära du." Log han och lyssnade sedan. "Det är en riktig bra order." Flinade han och drog handen igenom håret. "Jag kommer. När är ni framme?" Frågade han leendes och la ihop den färdiga boken. Han hade skrivit ned alla sina pärlor.