prs yehet & kkaebsong

Joshua ruskar lätt på huvudet, de har ju gjort te... och popcorn.
"Men det finns så mycket mums kvar." Påpekar nittonåringen och tar några fler popcorn till munnen, innan han höjer blicken mot Zihao med ett litet, förälskar leende. "Okej, sov så gott."

”Jo, men så fort jag lutade huvudet mot din axel föll mina ögonlock liksom ner”, mumlade Zihao och klängde sig fast ännu mer vid Joshua. ”Och jag åt faktiskt popcorn..orkar dock inte sträcka mig efter teet”, fortsatte han och tvingade upp ett ögonlock flr att betrakta nittonåringen. ”Jag är för trött för att röra mig.” Jösses, nu lät han verkligen extremt ynklig. Men varje gång tjugoåringen var trött blev han åtmsintone femton år yngre i sinnet.

Ett leende stryker sig över de fylliga läpparna och Joshua pausar serien för att sedan gosa ner sig hos Zihao med en kopp te.
"Här, ta några klunkar så kan vi sova.." börjar han med en liten gäspning och håller koppen upp mot tjugoåringens läppar så att han inte ska behöva röra sig allt för mycket.. det är ju så utmattande att röra på sig, faktiskt.

Trots att Zihao knappt orkade svälja, lyckades han på något sätt ändå få i sig några små klunkar te. Därefter föll huvudet tillbaka mot Joshuas axel och ögonlocken stängdes. Det var verkligen länge sedan han varit så pass trött.
”Är jag för tung? Ska jag flytta på mig?” Undrade han tyst och kröp ihop ännu mer i till den andre. Bra där. Han hade precis frågat om han var för tyg och så gjorde han sig ändå mer bekväm. Inte speciellt smart om han nu kanske skulle vara tvungen att flytta på sig.

"Nejdå, du är inte för tung." Mumlar Joshua som kryper längre ner under filten och gömmer sig tätt intill Zihao. Haru kommer uppkrypandes över den slanka kroppen och lägger sig som ett andra täcke för de två ungdomarna. Han lämnar små sliskiga pussar på deras ansikten innan han lägger sig tillrätta för att sova. Joshua gömmer sig hos Zihao, och Haru.

”Det är ditt fel om du vaknar med nackspärr”, påpekade Zihao sluddrigt innan han slutligen somnade - alldeles för utmattad för sitt eget bästa. Han hade nog kunnat somna nästan vartsomhelst vid det laget, så trött som han var. Omedvetet, började han tugga på Joshuas tröja, precis som han brukade göra. Det var en ny vana han fått, som oturligt nog involverade att förstöra den andres kläder. Men det var så det var tyvärr. Tjugoåringen älskade att tugga på den yngres kläder.

Med de orden, som Zihao säger, sjunker Joshua än längre ner i soffan, drar åt sig en kudde. Nej nackspärr vill han verkligen inte ha. Med kroppen nerbäddad under Haru och den varma filten. Det tar inte lång tid för Joshua att somna han också, gud han är trött.

Till skillnad från många andra nätter, sov Zihao hyfsat bra den natten. Troligen för att han var så förbaskat utmattad att det knappt var sant. När han väl slog upp ögonlocken badade vardagsrummet i ljus och det lät som om någon var inne i köket och stökade.
”Du”, började han trött och petade till Joshua i sidan med en liten gäspning. ”Det är morgon, vi måste väl typ packa? Och visa tatueringarna för alla innan vi drar”, fortsatte tjugoåringen och drog fingrarna genom det rufsiga håret, samtidigt som Haru hoppade upp i soffan och lämnade en drös med pussar i ansiktet på rödtotten.

"Kan du inte låta mig sova?" Muttrar Joshua sömnigt och gömmer ansiktet i tjugoåringens bröstkorg. Armen slingrar sig runt Zihao, medan en gäsp slingrar sig ut ut hans mun. Nej, han är alldeles för trött för att gå upp nu.

”Nej det kan jag inte, vi måste göra oss i ordning”, envisades Zihao och drog i Joshua, försökte slita av filten som den andre verkade ligga extremt bekvämt under. ”Det är alltid du som brukar vara på mig angående precis allting, nu är det min tur”, knotade han därefter och började istället slå nittonåringen löst över kinderna. ”Joshua, kom igen.” Japp, tjugoåringen var extremt jobbig, men av någon anledning var han exhalterad över dagen. Samtidigt hade han visserligen en ganska stor mängd ångest, däremot sköljde upphetsningen över den.