De utvalda

Eletha tog emot smörgåsen såg på den och gnagde lite i hörnet mest för att göra Ethan nöjd hon var skyldig honom det.

Ethan log igen och fortsatte äta själv. "Tack igen" sa han och strök henne över håret. "Jag är bra snart...jag har knappt ont och det måste bara läka".

"Du ljuger." sa Eletha hon visste att han hade ont. Hon la ifrån sig smörgåsen och la sig vid honom utan att komma åt det skadade benet.

Ethan suckade. "Nej jag ljuger inte". Där ljög han igen...Han la armen om henne då hon la sig vid honom och lekte med hennes hår. Plötsligt öppnade dörren och en förtvivlad Vina sprang in i sjuksalen. "Vina?" utbrast Ethan förvånat då flickan sjönk ner på en stol bredvid sängen.
"Du har inte mycket ont va Ethan?" frågade Vina och lät förtvivlad. Ethan såg förvirrad ut, brydde hon sig?

Eletha sa inget, han ljög och det visste hon. Då kvinnan kom in såg hon upp. En kvinna som Vina förtjänade Ethan, hon skulle aldrig göra honom illa. Skulden brände i henne än mer, detta hatade hon.

Vina såg på Eletha efter att Ethan försäkrat att sig om att han mådde bra. "Och du är?" frågade hon med hårdare ton, hon visste bara vad Eletha gjort.

"Eletha" svarade hon endast och mer eller mindre gömde sig i Ethans famn. Hon skrämdes av den hårda tonen, den som hon förtjänade. Det var hennes fel, hon förtjänade de hårda orden. Vina var en god kvinna, hon skulle ta hand om Ethan.

Ethan strök henne över ryggen kysste henne på pannan. Vina såg inte glad ut. "Ditt namn bryr jag mig inte om, jag menade; Vad har du för position här eftersom du är är med Ethan?!".

Eletha såg på henne, "Ingen alls, enbart mor till vårt barn." mumlade Eletha fram. Vilket var sant, de var inte lagligt vigda, de hade ingen rätt att vara samman alls.

Vina såg mindre glad ut en stund men såg sedan nöjd ut av Elethas svar.
Ethan kramade om Eletha och såg på Vina. "Vi har varit tillsammans länge...Och vi har en pojke...". Vina reste sig från stolen. "Och efter all den tiden ni har varit tillsammans bryter hon ändå ditt ben?!".