PRS Lupple & Medi

Hon skrattade och pekade mot utgången.
"Vill du kanske se dem i bättre ljus? Det ser så daskigt ut här." Hon log och nickade och tog av de adra bandaget och såg sedan mot sin handflata där ärret från ceremonin varit och såg upp. Visade för Dorian. Det var som det aldrig varit där.
" Dorian." Hon såg på honom och tog hans händer.
"Jag är nu en ängel." Viskade hon och drog handen genom håret.

Dorian såg mot det hon pekade och nickade lite obeslutsamt.
" Kanske." Viskade han, såklart han ville men samtidigt det var ju så häftigt.
Han tog emot hennes hand och såg på det, var som om det inte fanns ett spår av det.
Han kysste henne lätt över handflatan och log.
"Se du läker min sköna." Viskade han och kramade om hennes händer, mötte hennes blick.
" Du är min ängel." Viskade han och pussade hennes kind lätt.
"Älskar dig." Log han och såg på henne.

Hon log och tog sig ut från tältet och satte sig vid där e eldat natten innan och vecklade ut vingarna fullt och hon såg över axeln.
"Hur ser de ut? Stora?" Hon log och smekte lätt över den ena och suckade.
"Jag kommer bli som innan ceremonin. Alla kommer vilja se mig."

Han följde efter ut, de var ännu vackrare när solljuset låg på, det skimrade nått otroligt om henne.
Om vingarna.
De var stora, de var magnifika.
" Vackra." Mumlade han som svar och gick lite längre fram till henne.
"Men de är stora. " Log han och pussade hennes kind lätt.
" Du behöver inte visa dem älskling, de är ju dina. " Sa han och log svagt i hopp om att vara uppmuntrande.

Hon tog hans händer i sina och log mjukt.
"Jag vet men jag måste gå hem någon gång." Hon log svagt och tog hans hand.
"Vi låter tältet vara uppe så vi kan komma hit ikväll igen." Hon log och sträckte på sig och började att gå.
"Har du termosen med dig?"

Han såg på henne och nickade sakta.
"Jag vet jag vet. " Sa han och släppte taget om hennes händer och sträckte sig in efter termosen och började sedan gå efter henne.
" Jag har den." Sa han med ett snett leende.

Hon log mjukt mot honom och gck in i huset där hon mötte Tristan. Han såg häpet på henne och log.
"Du är så vacker Willow. Du är så väldigt vacker."

Dorian kysste hennes kind på vägen in för att sedan fortsätta till köket.
Drack upp de sista dropparna av termosen för att sedan skölja ur den och ställa den på bänken.

Armelle tog sig ned för trappan genom att åka på räcket och landade framför henne.
" Så fint. Och dina kläder är klara- vill du prova dem?" Frågade hon och gick runt henne för att verkligen se vingarna.

Hon log och nickade.
"Ja självklart. Det skulle vara skönt att få något som passade bättre." Hon log och såg på henne.
" Så jag tror du är min första tjing på klänningar när det kommer till brölopp. Jag kan ju inte visa dem här för mäniskor." Hon log mjukt

Hon skrattade lyckligt till.
"Yes! " Log hon.
" Kommer bli perfekta klänningar. Kom bara upp när du vill prova kläderna- de är på mitt rum." Sa hon och försvann upp och hängde i ordning dem på en flyttbar hängare.