Life - Lupple & Medi PRS

"Men jag vill att rummet ska vara mer isolerat mot kylan. Vi pratar om ett litet barn som inte kan hålla sig varm själv."

Mi såg på henne och nickade. "Ja det är ju steg ett, byta fönster- mer isolering i väggarna. Bättre element." Log hon.

"Ja men annars har du helt fria tyglar." Hon log.
"Så smaksa på den karamellen." Sa hon glatt.

Hon flinade lite. "Både du och Gabriel har all rätt att vara med i hela processen. Men jag tror jag kommer kunna ordna så att ni gillar det. "Viskade hon.

"Jag vet men du ska ju få vara där och natta barnet. Du skulle orka gå in." Hon log. Sakta smekte hon magen och fortsatte senare att äta.

Mi log stort och nickade sakta. "Det är verkligen ett mirakel vet du. Att vara gravid." Viskade hon och studerade hennes mage med kärlek.

Hon log.
"Så vill du veta namnet? Eller ska det bli en överraskning?" Hon log och åt upp det sista på tallriken.
"Du sa se Gabriel när vi är hemma." Hon skrattade.

Mi skakade på huvudet. "Jag vill inte veta ännu. Jag vill veta det när hon kommer in till världen." Viskade hon och såg upp på henne och flinade lite.

Hon log.
"Då vet vi det." Hon smekte sin mage.
"Ska vi åka? jag är klar." Hon såg mannen komma tillbaka.
"Vill ni ha efterrätt kanske?" Frågade han med ett leende.

Mi nickade leendes. "Jag är redo." Log hon och drack upp sitt blod innan hon vände sig mot mannen och log snett och såg sedan på Olivia. "Vill du ha efterrätt?" Frågade hon leendes.