PRS Lupple & Medi

"Bra för jag vet att det kan hålla allt varmt och det är superbra." Hon såg på honom och sträckte sig efter läsken och drack mera och gäspade sedan stort.
" Oj jag börjar visst bli lite sömnig."

Han såg på henne och log mot henne.
"Låt oss krypa in i tältet då?"Föreslog han och såg mot henne, med en lätt kyss på hennes panna.
För att sedan lutad sig lite bort från henne och fortsatte att dricka.
Det var ungefär halva kvar när han väl slutade.
" Två påsar?" Flinade han och såg på henne.
Började skruva på locket igen.

Hon nickade och skruvade loss sig och kröp in i tältet och lade sig. Hon lade filten om sig och såg på hono.
"Två påsar. Fick inte plats med mer." Hon log sömnigt och gäspade.
"Berätta en saka eller sjung snälla." Bf hon och sträckte ut handen mot honom

Han släppte loss henne och hällde vatten över brasan, så att det var helt släckt innan han tog sig in till henne i tältet och stängde igen det.
" Två påsar var perfekt." Viskade han och ställde termosen på sidan av sig. Snurrade in henne i filtarna och täcket och la sig intill henne.
Han tog hennes hand och log.
"Sov gott älskade. " Viskade han och började sedan sjunga för henne.

"älskar dig." Det tog inte lång tid innan hon somnade och hennes fingar rörde sig under filtarna och en stack fram.

Morgonen kom och Willow öppnade ögonen och såg på honom och log.
"Godmorgon. Har du kunnat vila dig?" Hon log och sträckte sig fram och såg sedan ner.
"Ska vi kolla om larven har blivit en fjärill?"

"Jag har tittat på dig hela natten, finns inte mycket mer man kan begära. " Viskade han och pussade hennes panna mjukt.
"Sovit gott min älskade?" Frågade han och kramade om hennes ena finger lite.
Sken upp av nyfikenhet.
"Ja det kan vi göra." Viskade han leendes och satte sig ivrigt upp i tältet.

Hon nickade och gäspade.
"Jag har sovit så gott. Det var faktiskt skönt att sova i ett tält. Något nytt, Frisk luft och så näa naturen gjorde mig så lycklig." Hon såg på honom och makade sig ur och satte sig upp och väcklade ut ett par fullfjädrande vingar. Hon rodnade och såg ner.
"Är de med fjädrar?"

" Då kanske vi ska sova oftare i tält. " Flinade han, tänkte säga något mer men blev helt paff av det han såg.
Vingarna.
De var så oerhört vackra.
Det fanns knappt ord för att beskriva dess skönhet.
Han satt länge helt tyst, helt förtrollad av det han såg.
"Vingar. " Andades han tillslut och lät sina fingrar försiktigt röra sig fram och smeka över hennes vingar.
Det var mjukare än nått annat han känt.
Bara att röra vid dem fyllde honom med nån slags värme.
"Älskling." Viskade han och greppade tag om hennes hand och tvingade försiktigt bak den så hon kunde snudda vid sina egna vingar.
"Du kanske redan känner dem." Sa han sedan och flyttade sig närmare.
La försiktigt en arm om hennes midja och studerade dem, färgen, det vita var på nått sätt så strålande att han nästan fick ont i ögonen.

Hon såg upp på honom och vecklade vingarna om sin kropp och såg på dem och hon log svagt. De var vita men skimrade som en pärla. Hon log och såg upp på honom och svalde.
"Ska vi gå tillbaka till huset? Tänk om alexander är där?" Hon lade huvudet på sned.
"Kan änglar bli sjuka?" Hon såg på honom och kände på sin omlindade arm och tog av bandaget och såg på stygnen som trillade av. Hennes hud hade läkt det fula såret som vampyren gett henne.

" Lite till, kan jag få se dem lite till utan alla andra?" Bad han och smekte hennes midja sakta.
"Han kommer garanterat vara här så fort dina vingar blir den stora nyheten." Log han för att sedan rycka på axlarna.
" Ingen aning." Viskade han, men såg på hennes arm- såg hur det läkte.
"Åh älskling. " Log han och smekte henne över det numera läkta.
" Jag tror du kan läka dig själv. "Viskade han, hans leende blev allt större.
Det skulle vara otroligt svårt för någon att skada henne när hon hade, magi, vingar och läkeförmåga.
Det var väldigt bra.
"Jag tror inte du kan bli sjuk, du är inte riktigt människa längre." Sa han ärligt och såg på henne.