prs yehet & kkaebsong

"Men jag sitter inte själv, jag har faktiskt de här tre småttingarna med mig..." påpekar Joshua och håller upp de tre katterna i sina händer medan de leker med hans fingrar. Gud, de tre börjar verkligen bli större. Dock räcker de lurviga katterna inte, även om de är älskvärda. Utan Joshua lutar sig tätt intill Zihao och drar det lurviga täcket över sitt ansikte en aning medan blicken glider till teven igen. "Jag kan fixa det.."

”Jo, men de är så små i jämförelse med den här lurviga lilla saken”, envisades Zihao och petade lite på Haru, för att sedan lämna små pussar över Joshuas rosa lockar istället för hundens huvud. ”Och vadå?” Fortsatte han med smalnande ögon. ”Litar du inte på mig eller? Vad tror du ska hända? Att hela köket ska explodera och att taket ska flyga iväg?” Tjugoåringen himlade med ögonen och knäppte till den yngre i pannan, väldigt löst men samtidigt så hårt att det kändes. ”Jag kan faktiskt sköta med mikro..nästan”, knorrade han och vek undan med blicken. Nästan, jösses.

Joshua blänger lite på tjugoåringen medan han gosar sig ner i katternas päls medan han lutar sig bort från den äldre.
"Jag har inte sagt någonting om det, det var inte alls det jag tänkte nej." svarar nittonåringen lätt och ställer sig upp innan han lägger ner katterna hos Haru. "Jag fixar, så slipper vi ha det tjafset iallafall." påpekar Joshua med ett lätt leende innan han börjar röra på sig mot köket.

Zihao kollade efter Joshua med ögon som smalnat ännu mer än innan. Så den yngre litade med andra ord inte alls på att tjugoåringen kunde sköta en mikro. Det var han ju tvungen att motbevisa. Hastigt, kravlade han sig ner från soffan och skyndade efter nittonåringen, som han slog armarna omkring bakifrån med en väldig hast.
”Du ska allt få se, jag är en riktig mästare när det kommer till att sköta en mikro”, knotade han bitter och putade med underläppen.

"Zihao, det är du som sa att jag inte tror att du kan. Jag har inte nämnt det en endaste gång," påpekar Joshua lätt och rycker till när tjugoåringen kommer inspringandes mot hans rygg. Aj. "Men för all del, om du nu är så säker på hur man gör, kära gosse, så får du gärna visa." lägger han till sedan, och slänger en påse med popcorn till den andre med ett magert leende över läpparna.

”Äsch, försök inte skylla ifrån sig. Jag ser i dina ögon att du tror att jag kommer misslyckas”, muttrade tjugoåringen och rev upp plasten som satt runt påsen innan han vecklade ut den. Sedan stoppade han in den i mikron och satte på timern på lite mer än tre minuter. Perfekt. ”Kommer du ihåg när jag inte ens visste hur man satte på vattnet i duschen? Snacka om framsteg”, fortsatte Zihao efter en stunds tystnad och betraktade Joshua med ett blekt leende.

Joshua följer den äldre med ett leende och tar hans hand i sin.
"Du gjorde rätt, men tre minuter är alldeles för lång tid Zihao." Påpekar han och för tjugoåringens hand mot mikron för att sänka den till två minuter och fyrtio sekunder. "Annars blir det bränt, nämligen."

Vadå bränt? Tjugoåringen putade ännu en gång med underläppen och blängde mot den andre.
”Sa ju att du inte litar på mig”, konstaterade Zihao och sköt ut hakan. Han slingrade armarna omkring Joshua och lutade sig lite närmare, försökte att komma i ögonhöjd med honom så gott det gick. Tyvärr var det lite svårt när deb ene var lite över hundrasjuttio centimeter och den andra närmare två meter..dumma längdskillnad, den gjorde allting så komplicerat.

"Jag litar på dig med hela mitt hjärta, man kan ju faktiskt göra fel ibland." påpekar Joshua lätt och rycker på de slanka axlarna. När den äldre sedan lutar sig närmre med armarna om honom, kan han inte undgå att känna sig lite gladare. Hade han varit nedstämd innan? Osäkert, men han mår bättre nu iallafall. Nittonåringen ställer sig lite på två, i försök i att göra det lättare för Zihao, som behöver luta sig ner något förskräckligt, och slingrar sina armar om hans nacke. "Du är faktiskt väldigt duktig, du lär dig snabbt." försäkrar Joshua med ett lätt leende, innan han pressar sina läppar en kort stund mot den äldres.

Med ett litet leende över läpparna besvarade Zihao kyssen. Gud, han hade kunnat stå där hela natten och låtit kyssen fortgå, men då skulle de aldrig orka upp morgonen efter.
”Hm, vad bra”, mumlade han och drog några fingrar genom de rosa lockarna, innan händerna letade sig ner mot de slanka axlarna. ”Så, du tycker att jag är duktig alltså..vad tycker du om mina kyssar då? Har de också förbättrats eller är de lika sliskiga dom innan?” Undrade tjugoåringen och höjde lite på ett ögonbryn, samtidigt som blicken letade sig bort mot mikron. Ja, han var myclet riktig orolig över popcornen som poppade för fullt.