Förändrad värld Lupple & Medi

"Det är sant men han verkade så... bestört." Han satte sig på en stol och nickade.
"Ja men jag kommer hålla i honom." sa han och såg mot klockan.
"Människorna kommer vakna snart. Kanske man ska börja göra frukost åt dem. " Han nickade.
"och kvinnan? Vet vi något om henne?"

Alexander skakade på huvudet. "Nej, låt Jimmy vara fri. Om han älskar pojken, och han är ert överlag. Då måste det synas. På ett eller annat sätt. Ni måste få se det. Annars måste ni lista ut hans sanna motiv." Sa han allvarligt och nickade. "Det borde vi verkligen göra." Sa Alexander och tittade igenom människornas kyl. "Vi börjar få slut på mat." Sa han. "Hon nämnde bara kort att han plockat upp henne i Paris. Han hade bitit henne. Inget annat." Sa han lugnt.

"Det skulle vara svårt att älska någon som Allan egentligen." Han drack och såg på honom.
"Det räcker till en frukost sen kan jag åka och handla. " Sa han och såg sedan ner.
"Det låter så hemskt att Allan ville byta bort hennes liv mot Mollys och Jimmys liv." Sa han tyst och drack sedan mera av blodet.

Alexander såg på honom. "Jag tror säkert att Allan kan vara både rolig, varm, charmig och ah omtumlande. När han själv önskar. Sen har han också en annan sida. Som är betydligt mer farlig." Sa Alexander. "Jag menar, du kan vara charmig också." Skojade Alexander för att sedan nicka. "Det får bli pannkaksfrukost." Log han. "Det låter hemskt, men har du aldrig offrat någon okänd för den eller dem du älskar?" Undrade Alexander. Tog några klunkar av sitt blod.

"Jo du har rätt. Han har många strängar på sin lyra. Hanvar väl charmig på sin fest. Men det var väl mer att hålla sig god med alla," Sa han och drack sedan.
"Jag har aldrig skadat någon i onödan. Jag tappade kontrollen en gång och det var med Halo." Sa han lågt och såg bort.

"Jag tror han har lättare att komma överens med sådana som Jimmy. De är under honom. På festen, var han ganska underlig." Sa Alexander tankfullt för att sedan nicka. "Då är du en bättre man än jag." Sa Alexander sorgset.

"Jag har bara skapat vampyrer i ytersta måsten. De som är nära döden av andra ting. Dig som var nära döden. Lathan och Maria i deras brända by." han ryckte på axlarna.

Han nickade. "Då förstår jag inte varför alla tror att du är så...kall." Sa Alexander försiktigt. "Jag har syndat mycket illa. Människor har dött för min hand. "Sa han och skakade på huvudet.

"Det är kanske något folk bara tror?" sa han och nickade.
"Jag vet. Ni har dödat mirakelbarnet ett exanta gånger. " Sa han och lade huvudet på sned.
"Är hon fortfarande lika god?"

Alexander suckade. "Påminn mig inte." Sa han. "Jag vet inte. Jag har valt att inte smaka. Av...säkerhetsskäl. Den som vet bäst är Dorian. Han äter fortfarande från henne, men det är mer ja njutning. Eller vid behov." Sa han. "Jag kan inte ta hennes blod på mina läppar. Det skulle bara få mig att ta upp jakten igen. Det är jag säker på." Sa han och studerade Lucifer. "Varför låter du dem tro det då?" Undrade han nyfiket.