Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

"Mm..jag minns. Jag blev aldrig bra behandlad. Bara av Isaac..."

Mona suckade lite sorgset. "Och du var den enda som behandlade mig bra...Även om du aldrig sa något föll jag för dig, för att du var så snäll och god".

Niel skrattade lågt. "Snäll och god? Nja, det vet jag inte. Mesig? Ja, bättre." sa han.

Mona öppnade ögonen och såg upp på honom. "Du var modig! Kommer du inte ihåg då du räddade mig från den där mannen då jag var uppe på balkongne och målade?".

Niel nickade. "Ja. Han var fruktansvärt irriterande!" muttrade Niel, även om mannen inte var där kände han sig arg på honom.

Mona log svagt. "Jag var fruktansvärt rädd för honom". Det hade hon varit för alla i princip.

Med en nick drog Niel Mona närmare sig. "Men du behöver inte vara rädd. Jag gör vad som än krävs för att du ska vara säker, och lycklig.". Niel såg allvarligt på Mona en stund innan han log och kysste Mona ömt.

Mona log stort och besvarade kyssen lika ömt. Då hon avslutade den svarade hon. "Och för det älskar jag dig...Jag är inte rädd längre, inte med dig...".

Niel log blygt men lyckligt. "Då är min önskan uppfylld!!" sa han med ett tyst skratt. Han kysste Mona igen och blundade sedan och vilade huvudet mot hennes bröstkorg där han hörde hennes hjärta slå i lugnt takt.

Mona skrattade lätt och la armarna om honom. Hon strök honom över håret och blundade. Det var härligt att vara ensam med Niel...