De utvalda

Eletha ände sig om och satte sig på en pall vid hans säng.
"Här är jag." sa hon bara och lät blicken andra över Ethan, allt var hennes fel. En läkare kom för att tvätta och sy igen ett sår över överarmen, det värsta som tur var.

Ethan fick upp ögonen ordentligt och stönade lätt till av smärta, äntligen släppte smärtstillandena och han såg att Eletha skadas. "Vem gjorde det mot dig?" undrade han medan läkaren tryckte in en ny spruta i hans arm.

Eletha bara ryckte på axlarna hon hade knappt märkt vad som hände var så inne i sig själv.
"Inget särskilt." sa hon bara och ångern sjöd inom henne han hade ont, allt var hennes fel.

Ethan suckade djupt och trött. "Kom igen Eletha..Jag vet att det är något". Han suckade sedan lättat då smärtan försvann en aning.

"Inget" sa Eletha och studerade honom, "Hur är det?" sa hon med oro och ångest hon önskade att hon aldrig gjort det.

"Med mig?" frågade Ethan mumlande. "Bra..." mumlade han sedan och slöt lätt ögonen igen. "Mycket bättre när du är här".

Eletha svarade inte hon tog bara hans hand och la sitt huvud på hans bröst, hon ville bara dö.

Ethan log svagt då han kände hennes närhet och strök henne över håret. "Stanna här med mig ett tag...".

Eletha nickade, det kändes bättre då han var där, men han påminde om det hemska.
"Förlåt." var det enda hon fick fram.

Ethan såg sorgset på henne. "Be inte om ursäkt Eletha! Det är inte ditt fel...Du gjorde det bästa".