PRS Lupple & Medi

Hon tog den och spetsade den och höll den över elden.
"Om jag skulle förlora något som gjorde mig till människa. Vilket är det sorgligaste? Att behöva äta eller behöva sova?" Hon vände blicken mot honom.
"Jag kanske inte behöver sova när jag är en ängel, samma gäller det att äta."

Dorian såg på henne, frågan gjorde honom ganska ställd men han ville svara på den.
Han funderade en stund, försökte verkligen minnas båda sakerna.
" Antar att du frågar för min erfarenhet." Viskade han och smekte hennes rygg sakta.
"Jag tycker att det sorgligaste att förlora nog skulle vara att inte behöva sova. " Viskade han och såg på henne.
" Du borde behöva äta, något i alla fall. Det är ju energi. Som jag, vi. Vi behöver inte äta människomat men vi behöver fortfarande föda. Alla levande varelser behöver någon typ av föda." Viskade han och såg på henne.
"Och du minns ju att du åt, honung. Så tror att du kanske inte kommer förlora nått av det." Viskade han men nog var frågan intressant.

"Sant." Hon lade armarna om honom och höll honom nära.
"Jag tror du ha rätt. Att jag kan äta. Tänk om allt blir godare för mig." Hon såg nyfiket på honom och smekte hans kind.
"Jag kommer att älska er mat så mycket mer." Hon flinade och drog handen genom hans hår och såg upp mot stjärnorna.
"Har människor olika smak på blodet?"

Han skrattade lågt och nickade sakta.
" Vi kan hoppas, då kommer du kunna göra Allie ännu mer avundsjuk." Sa han retsamt och pussade hennes pannan.
" Jag trodde inte det var möjligt att älska vår mat mer än vad du redan gör." Skojade han för att sedan bli lite mer allvarlig av hennes fråga.
Men hennes hand genom håret fick honom att rysa, vilket var en ganska oväntad reaktion.
" Det har dem. " Svarade han och såg på henne, log svagt.
" Allt spelar roll, kost, vanor, ifall de har druckit. Kön med tanke på hormoner och testosteron. Ålder, hur hälsosamma dem är." Viskade han lågt. Kände att han svarade väldigt långt men allt spelade ju faktiskt roll.

Hon såg på honom och log sedan smekte hon hans kind.
"Har du druckit från mig innan ceremonin? Hur smakade jag då? Sjuk?" Hon såg på honom och drog filten om sig och såg upp mot himlen igen och pekade på månen.
"Den är så vacker." Viskade hon och kände eldens värme om sig.

Dorian blev otroligt ställd av hennes fråga, han kände sig inte riktigt villig att berätta detta.
Nog hade han druckit från henne innan. Hon verkade ju för tillfället mer intresserad av vad hon smakade men kanske skulle hon ifrågasätta varför han ens gjort det, kanske skulle hon bli arg.
Hon hade ju all rätt.
Han svalde hårt och övervägde att ljuga men det kändes ju på nått sätt ännu dummare.
" Jag drack från dig när du låg på sjukhuset. " Sa han tyst och vände skamset ned blicken.
" Inte sjuk." Viskade han lågt.
" Du smakar väldigt gott, säkert i alla skick. " Fortsatte han och rörde försiktigt vid hennes hår.
" Du är min favoritsmak." Viskade han i hopp om att göra situationen mindre spänd.

"skäms du över att ha druckit från mig?" Hon smekte hans kind med sin hand och log mjukt mot honom.
"Älskade det är inget att skämmas för. Du gjorde det för at rädda mig tror jag. Alexander var där va?"Hon lade armen om honom och smekte hans kind.
"Så jag smakade gott antar jag?"

Han kände hennes hand mot kinden och lutade sig lite mot den.
"Såklart jag gör, det är fett konstigt älskling. Det är inte normalt i ett förhållande, en förlovning. "Viskade han ärligt och nickade.
" Ja det var därför, jo han var med. Säkerhetsskäl. " Sa han ärligt och la huvudet lite på snedden och log svagt mot henne.
" Du smakar utsökt. " Sa han ärligt och smekte henne över ryggen.

Hon brast ut i ett skrattanfall och såg på honom. När hon lugnat ner sig torkade hon bort tårar från kinderna.
"Förlåt älskade det var första gången jag hört dig säga fett. Det lätt så lustigt." Hon kysste honom och nickade.
"Jo det kan väl vara så. Jag är så lycklig att jag är med dig. "

När hon helt plötsligt började skratta så tittade han oförstående på henne.
Hur kunde detta vara roligt? Han förstod inte alls fören hon förklarade och han började själv skratta och tittade mot henne.
"Åh sluta, jag kan vara ungdomlig." Flinade han och besvarade kyssen.
"Jag är ännu mer lycklig över att ha en sån fantastisk människa, ängel i mitt ickeliv. " Flinade han och kysste henne igen.
"Älskar dig." Log han och lekte lite med hennes fjun.