Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

"Mm..." instämde Niel och såg sig vaksamt om. Han hoppade av vid stallet och kikade in. Han klättrade upp på allt hö. Ingen var där. Med en suck sjönk han ner i höet.

Mona kikade in i stugan, ingen där heller..."Konstigt" mumlade hon igen och tog sig till Niel. "Det här verkar helt övergivet...".

Niel ryckte på axlarna. "Jaha...." mumlade han och sträckte ut sig i höet.

Mona kröp ner bredvid honom. "Det verkar så konstigt...Det är fint inrett i stugan och allt är perfekt här...Vem skulle överge det?".

"Jag vet inte..." mumlade Niel fundersamt och lade armarna om Mona.

Mona lutade sig mot honom och slöt ögonen. "Förlåt att jag blev så arg...".

Niel skrattade. "Förlåt att jag skrattade....skrattar.". Niel såg ömt på Mona, vars ögon var slutna. Det såg så fridfullt ut att vara hon. "Jag blir fortfarande förvånad över hur vacker du är..." mumlade han med drömmande röst och tänkte tillbaka på deras första möte. Han kände sig alldeles varm och bubblig.

Mona rodnade och hon hade fortfarnade slutna ögon. "Jag förstår inte hur du kan tycka det...Än...Och du är lika stilig som alltid". Han hade alltid varit stilig för henne, och nu var han också varm och pratsam, inte som förr.

Niel log och rodnade lätt. "Jaja..." muttrade han generat, i brist på annat att säga. Han slöt ögonen han med och lutade pannan mot Monas.

Mona kysste honom lätt och höll kvar pannan mot hans innan hon lutade den mot hans huvud. "Du var så tyst och kall när vi träffades först...Du sa aldrig något...".