PRS Lupple & Medi

"Nej." Hon såg på honom och log.
"För det var inte varje natt och man såg aldrig liken." Hon såg sorgset på honom och drack upp läsken.
"Det var ett monster men det blev aldrig dokumenterat."

Han såg på henne, fundersamt.
"Såg aldrig liken. " Sa han och blev oerhört nyfiken tills han insåg att hon antagligen kommit på detta här och nu.
" Då får vi passa oss inatt då, så monstret inte har flyttat till dessa skogar." Viskade han.

Hon nickade och såg på honom.
"Monstret attakerar inte ett ensamt hus utan är bara i bar, städer." Hon log på honom och hennes hjärta slog alt fortare.

Han nickade sakta och smekte hennes midja. Hörde hennes hjärta slå fortare.
" Är du säker på det?" Viskade han och såg på henne.

"Den kan ha ändrat sin taktik. Trots allt var det 4000 år sedan." Hon såg på honom och log lite.
"Rädd?" Viskade hon och smekte hans kind ömt.

Han nickade sakta och kysste hennes kind.
" Det kan den. " Viskade han för att sedan skratta lite och lägga handen över hennes hjärta.
"Jag har fantastiskt bra sinnen älskling. Det är bara vanliga djur, varulvar och häxor runt oss. Jag lovar att varna dig ifall något annat kommer i närheten." Viskade han leendes.

Hon suckade tungt.
"Jag försökte skrämma dig. Det gick inte." Hon suckade.
"Jag vill bli verkligen skrämd "

Han såg på henne och smekte henne sakta över håret.
"Vill du veta då jag verkligen blir skrämd?" Viskade han och såg på henne.
" Vi har en hel natt älskling. Du kommer nog bli skrämd." Sa han och pussade hennes nacke mjukt.

Hon log bara mot honom och fnissade.
"Vem ska berätta nästa historia?" Viskade hon och. Tog en ny marshmallow, stoppade den i munnen och började att tugga.

Han skrattade lågt och såg på henne.
" Vi borde låta det bli mörkare." Viskade han och såg på henne.
Såg Marshmellown, tog upp en ur påsen och luktade lite på den.
Den verkade inte god, den luktade bra konstigt och han gav snart över den han tagit till henne.