Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Niel försökte sluta skratta. Det gick inte så bra..."Förlåt!!" fnissade Niel.

Mona ignorerade Niel nu och gick vidare, fram till sin häst. Hon hoppade upp och utan ett ord började hon rida.

"Vänta!!" skrattade Niel och hoppade upp på sitt sto. Han red efter och var snart ikapp. Han hade äntligen lyckats sluta skratta nu, även om det tagit tid.

Mona stannade upp och såg surt på honom. "Varför då? Jag tänkte rida själv...": Hon ville försöka göra sin dag bra själv.

Niel suckade. "Du tänkte inte alls rida själv!!"

"Vad tänkte jag göra då?!". Mona lät riktigt arg igen. Plötsligt suckade hon bara och sjönk ned i salen. Hon orkade inte vara arg...

"Du tänkte rida med mig, djupare in i skogen!!" log Niel allvarligt. Han tog hennes hand och kramade den i sin. "Kom!". Han började rida bortåt, dit de aldrig varit förut.

Mona såg förvånat upp men sa inget nu, hon bara följde med honom djupare in i skogen.

Efter att ha ridit ett tag fick Niel syn på en stuga. Den låg i en stor glänta där riktiga parkbänkar stod utspridda. Det fanns en stor stig, ett stall längre bort, som man såg var fullt med hö...och allt var helt öde.

Mona rynkade på pannan då hon såg stugna. "Konstigt...Ingen är här....".