De utvalda

Eletha var tyst under allt och lät dem göra vad de ville. Snart då hon var färdig lämnade hon dem och hon gick ut, för att möta Ethan och ta sig till tronsalen.

Ethan såg sorgset på Eletha. "Du är väldigt vacker..." mumlade han. Men inte vacker för honom utan för publiken, och hon såg så hård ut...Han räckte henne sin hand för att gå.

Elethas blick bara mörknade, hon var vacker. Eller var så avklädd hon kunde bli och gissade att de skulle ha henne som vinst. Hon tog hans hand, "Ethan, jag är ledsen." sa hon liksom hon var han avklädd men han skulle ha sin tid i sjukstugan med brutet ben som hon orsakat.

"Jag är ledsen jag med, men det här är det bästa" suckade Ethan och började gå. För varje steg växte en klump i hans mage och han svalde hårt. Tillslut nådde de salen och en vakt öppnade dörren med ett hånfullt leende. Inne i salen satt massvis med lorder, även Vina och hennes bror och mor.

Elethas ansikte stängdes, blev en otydbar mask då hon bugade för kungen och lorderna innan de placerade sig på golvet. Hon tänkte inte låta dem se hur ont och smärtsamt allt var för henne, hur det kändes inombords.

Ethan försökte se lika uttryckslös ut och bugade också för kungen. Ute på golvet gav han henne en sorgsen blick innan det började. Han fick ner henne på golvet och höll kvar henne, knöt näven som om han skulle slå henne och väntade på att hon skulle visa sig stark.

Eletha lät sig dras ner på golvet, han var över henne och hennes blick bad honom att slå henne. Som om det skulle få henne att må bättre, på något vis få henne att inte känna all skuld.

Ethan såg bönfallande på henne, han ville inte slå henne...Men då hon inte gjorde något och kungen kanske skulle bli missnöjd. Så han lät handen fara ut och även om han försökte fejka slaget så mycket som möjligt visste han att han slog henne. Det skar i hans hjärta djupt.

Eletha kände slaget, hon kunde inte ens kalla det slag, och inget skulle bli bättre. Tyst ber hon honom om ursäkt tumlar om och får ner honom på marken. Sedan tar hon tag i benet och bryter av det, hon ville få slut på det hela. Ljudet och benets krossande fick hennes hjärta att brista hon kunde inte ens se på Ethan nu.

Ethan kände hur han slog i marken och sedan hörde han knakandet. Trots att han visste vad som skulle hända vigdes hans ögon i chock och sedan i smärta. Han flämtade av smärtan och kungen såg väldigt nöjd ut och han knäppte med fingrarna efter vakter.