Varför sa du inget Tramptass? [sv]

Ja jag försöker egentligen inte få dem att gå ihop för mkt men vissa saker vill jag ha med ur bådas perspektiv och tack så mkt ♥

Titta vad snäll jag är som loggar in och skriver här så du kan posta nästa kapitel xD

Tack vännen ♥

Remus hade känt en oro när han lämnat Cara, han visste inte vad det var men det kändes inte bra. Kanske berodde det på att hon varit så nere. Han tittade på Sirius och suckade. Han älskade mannen men ibland kunde han vara lite väl okänslig. Men han förstod hur svårt det måste vara för honom att lita på Cara, efter allt Voldemort gjort hans bror.
”Sa Harry något?” frågade Remus när han hängt av sig kappan.
”Inget mer än att han inte la sitt namn i bägare och att han är orolig över turneringen. Det är bara naturligt, jag sa att han kunde skriva till mig” sa Sirius och Remus nickade.
”Sa han vem han trodde det var som lagt i namnet?” frågade Remus när de gick ut till köket. Den före detta professorn tog fram fisk från kylen och la den i pannan. Sirius tittade på honom. ”Nej du kommer inte i närheten av köket. Sist lyckades du sätta eld på äggen” sa Remus varnande och Sirius satte sig ner på en stol och tittade tjurigt på Remus.
”Nej han hade ingen aning. Men han trodde inte det var Cara” sa Sirius och Remus hörde att han inte trodde Harry.
”Vad får dig att tro att det verkligen är hon?” frågade Remus när han började koka riset.
”Är man dotter till Voldemort är man inte oskyldig.” sa han och Remus suckade.
”Alla är vi skyldiga till något” sa Remus bara och Sirius muttrade något.
”Voldemort har velat döda Harry sedan han var en baby och du är villig att tro att hans dotter inte tänker hjälpa honom?” sa Sirius och Remus förstod att det här var något de aldrig skulle komma överrens om.
”Jag tror att om hon hade velat hjälpa honom hade Harry redan varit död” Remus talade lugnt och sansat, han ville inte behöva bråka med Sirius. ”Men de senaste åren har hon hjälpt sina vänner och stoppat sin far. Hon har valt deras liv framför sin egen lycka”
”Påstår hon ja” sa Sirius och Remus märkte att han började bli irriterad. Sirius var hetlevererad det hade han alltid varit, men vissa stunder var värre än andra. Hade Sirius bestämt sig så var det svårt att få honom att ändra sig.
”Om hon ljuger borde Voldemort vara tillbaka” sa Remus och ställde upp maten på bordet. Sirius dukade och Remus satte sig ner.
”Varför väljer du hennes sida?” frågade Sirius med munnen full av mat.
”Jag väljer ingens sida. Du väljer Harrys sida, du har bestämt dig att hon är skyldig utan bevis. Jag hade kunnat påstå att du var dödsätare för att din bror var det, de är inget bevis men jag hade kunnat säga det. Precis som du nu säger att Cara är ond för att hennes far är det” sa Remus.
”Äpplet faller inte långt från trädet” svarade Sirius bara och Remus suckade. Han hade enormt tålamod men ibland tog det slut.
”Du menar att man inte kan vara god för att ens familj är ond? Du menar att man är ond av naturen bara för att man tillhör en viss familj, eller en viss ras” sa han och tittade på Sirius. ”Om Cara är ond för att hennes far är ond, borde jag vara ond för att andra varulvar är det”
”Det var inte så jag menade” sa Sirius och såg sorgset på honom.
”Det var just så du menade. Du kan inte göra skillnad på mig och alla andra. Det trodde jag du visste” sa Remus och reste sig upp. Han mindes att Lily sagt lika dant till Snape för en massa år sedan. Han visste att Snapes känslor för henne hade varit äkta och hur sårad han hade blivit av att höra de orden. Han undrade om Sirius blev lika sårad, eller om den andra mannen inte brydde sig.
”Tänk på vad hon har gjort för oss, och om du fortfarande anser att hon är ond kan jag inte göra mer” sa Remus och gick mot dörren. Sirius tog tag i hans hand och stoppade honom.
”Varför försvarar du henne?” frågade han och Remus tittade in i Sirius gråa ögon.
”För att hon är som jag. När jag var i den åldern var jag redan dömd på förhand. Jag kunde själv inte känna mig älskad. Folk skydde mig för det jag var, inte vem jag var. Jag vet vad hon går igenom och jag önskar att hon slapp gå igenom det.” sa han sorgset och tog sin hand från Sirius. ”Du kan inte förstå för du har alltid varit den populära, även när du var misstänkt hörde jag folk som trodde det bästa om dig. Det fanns folk som stod vid din sida utan att du visste om det, jag var en av dem. Men Cara vet inte att hon har människor som står vid hennes sida, för de som brukade stå vid hennes sida börjar dra sig undan, så som du” sa Remus och Sirius tittade på honom. Han tänkte säga något men Remus hindrade honom. ”Tänk på det” sedan lämnade Remus rummet. Han gick upp till deras sovrum och la sig på sängen. Det kändes smärtsamt att tänka på vad han själv fått gå igenom när han var yngre. Han hade haft turen att hans vänner hade varit förstående, han visste att Caras alla vänner inte skulle vara det. Han suckade och slöt ögonen, han behövde sova.

Sirius tittade ut genom fönstret. Remus hade lämnat honom ensam åt sina tankar. Han undrade hur Harry skulle klara sig i tuneringen. Han hade inte fått tillbaka honom endast för att se honom dö! Han åt upp maten och ställde undan resterna. Om det inte var Cara vem kunde det då vara? Snape skulle knappast göra det, han skulle inte se det sista av Lily dö. Hur mycket han än hatade mannen visste han att han inte skulle döda Harry, eller han hoppades på det. Kunde det vara Karkaroff? Nej den mannen hade lämnat dödsätarna bakom sig, att återvända till Voldemort skulle vara rena självmordet. Det kunde bara vara Cara. Hon är den enda som verkligen skulle vinna på att Voldemort återvände. Han förstod inte hur hon kunde hålla av en man som gjort så många hemska saker. Hon påstod att hon inte kände till den sidan av Voldemort, men hur kan hon ha undgått att se den sidan? Han suckade, han ville att hon skulle vara oskyldig efter det hon gjort för dem, ja för honom. Men trotts att hon hjälpt dem var hon ändå Voldemorts dotter. Sirius suckade han skulle skydda Harry mot henne. Han skulle inte låta Harry dö! Sirius gick upp efter Remus in i sovrummet. Hans käraste hade redan somnat. Sirius bytte om och kröp ner bredvid honom.
”Jag kan inget annat göra än att skydda Harry” sa han lågt, Remus svarade inte och kanske var det bäst så. Sirius la en arm runt honom och somnade sedan.

As bra nu är jag glad att jag skrev så du kunde posta

Ny läsare, har bara läst 2 kapitel men JÄTTEBRA!! Roligt story, de verkar så söta nu ♥

tackar ♥

Det är alltid roligt med nya läsare så välkommen

Så himla fint kapitel♥du skriver så bra så jag dör!

Tack så super mycket

”Nej du kommer inte i närheten av köket. Sist lyckades du sätta eld på äggen”

Haha, detta får mig att bli jätteglad och typ shippa sönder Wolfstar ♥

haha ja jag försöker slänga in lite humor i den

haha kul att du gillar det