If the stars keep shining [Sv]

Ååå det är ju så jäkla bra.

När kommer det mer? Idag eller?

Jättebra! Gillade verkligen slutet på kapitlet. ^^ Såna där kommentarer som passar perfekt till att avsluta något mer.
Fint skrivet ♥

jättebra fortsätt skriva mer

Kapitel 28 –
Ginny Weasley


Snart var det dags. Om bara en och en halv vecka skulle bröllopet äga rum.
Jag och Hermione blev tvingade av mamma att prova vår bröllopsutstyrsel.

Jag såg på mig själv i spegeln. Det röda håret var utsläppt och hängde ned för mina bleka armar.
Klänningen var vit och satt tajt i midjan, axelbanden var ganska tjocka och kjolen hängde elegant ner mot marken.
Jag log mot mig själv, rätt nöjd åt mitt utseende.
Dörren slog upp, och från rummet intill kom Hermione in. Jag tappade fullkomligt hakan.
Hennes vanligtvis buskiga hår, var slätt och uppsatt i en vacker nackknut (precis som hon haft på julbalen under deras fjärde år).
Hennes klänning var isblå, utan axelband och satt fast i midjan med aningen mörkare sidenband.
Hon log osäkert mot mig.
"Du ser helt otrolig ut!", utbrast jag
"Ska vi visa Harry och Ron?", frågade hon, och jag försökte att inte bry mig om känslan av att min vän var mycket finare än jag.
"Vill ni det? Eller vill ni att det ska bli en överraskning för dem sen?", undrade mamma.
Jag såg på Hermione.
"Vi visar dem nu!", sa vi med en mun. Mamma nickade och vinkade med oss ut ur rummet.

Ron och Harry satt och spelade trollkarlsschack. Mamma harklade sig ljudligt.
"Vi tänkte att ni kanske ville se hur Hermione och Ginny kommer se ut på bröllopet."
Killarna ställde sig hastigt upp. Mamma log och vinkade in oss.

Jag gick in med ett leende på läpparna och mötte osäkert Harrys blick. Han log med hela ansiktet.
Hermione trädde in i rummet och gick fram till Ron. Hon log snett mot sin fästman.
"Du ser helt fantastisk ut!" Ron omfamnade Hermione och kramade henne länge.
Jag tittade besvärat på dem, och drog lite lätt i min vita dress.
Plötsligt stod Harry precis framför mig. Hans gröna ögon glittrade likt tusen diamanter.
"Du är så fin.", sa han. Jag log mot honom. Om han tyckte att jag var fin så räckte det. Vi kramade om varandra.
"Jag älskar dig.", viskade jag i hans öra.

Den mysiga stunden avbröts av en ljudlig vissling. Det var George som stod i dörröppningen.
"Vilka snyggingar!"

oooh så bra

meeeeeeeeeer

jättebra! åh, jag känner verkligen ginnys känsla..

hahah älskar George kommentar!
underbart kapitel!meer

Jättebra ! Bröllopet ska bli underbart att få läsa om ! Mer !