(PM)Albus Potter

mm.

fubb jag måste gå och lägga mig snarrt

antar att jag med måste det...

Japp
och jag har inget internet i lillhuset där jag sover!

har du inte??
och vaddå för lillhus?

Nej
Det är ett hus på våran gård
Bara litet inga rum haha

Jag läser harry potter innan jag somnar, och på så sätt så sover jag asbra :3 NU SKA NI FÅ ETT NYTT KAPITEL

22 - Nya regler
"Varför tror ni att Jennifer inte kunde minnas något?” frågade Ellie när de senare på dagen satt i stora salen och åt middag. Det var mycket få elever där, fast lärarbordet var fyllt.
”Glömskeförtrollning, som madam Pomfrey sa kanske?” sa Albus fundersamt.
”Ja, den där mannen som går runt och hotar folk kanske blev smart till slut.”
”Men varför förgiftar han ens folk? Är inte det lite väl misstänksamt?”
”Ingen aning, han kanske bara är allmänt dum i huvudet.”
”Eller så kanske han tycker det är kul, fast då är han ju ännu dummare.”
Några timmar efter middagen gick de upp till sovsalarna och la sig.
Albus kunde inte somna. Han hade för mycket tankar i huvudet. Vem var mannen som förgiftade folk? Hade han någonting med Lypusen att göra? Ville han faktiskt återuppliva Voldemort? Albus vände sig i sängen med en suck. Elliot och Spencer snarkade högt och sov djupt. Sco låg vänd med ryggen mot Albus, så han kunde inte se om han var vaken.
”Sco, är du vaken?” viskade Albus tyst.
”Ja det är jag”, svarade Sco och vände sig om. ”Är du?”
”Det är väl klart att jag är, pappskalle”, mumlade Albus. Sco flinade.
Tiden gick, och tankarna spred sig i huvudet på Albus. Sco hade tillslut somnat, vilket Albus var väldigt avundsjuk på. Han suckade djupt och vände sig om igen. Han blundade i en tid som kändes som flera timmar. Tillslut somnade han, bara för att väckas tidigt på morgonen av Sco som skakade honom vilt.
”Vad är det?” fräste Albus irriterat.
”Professor Snigelhorn har kallat alla elever till stora salen!” nästan skrek Sco. Albus tittade förvånat upp på honom.
”Varför det?” utbrast han.
”Jag har ingen aning, men kom nu!”
Albus klädde snabbt på sig och de gick ner till stora salen tillsammans med Ellie. Resten av de elever som stannat på skolan var samlade där. Lärarna var också där.
Efter en liten stund reste sig professor Snigelhorn upp ur rektorsstolen.
”Jag har tråkiga nyheter att förmedla.”, sa han allvarligt. ”Som de flesta av er redan vet så är det tre stycken elever här på Hogwarts som har blivit förigiftade, och när det senaste fallet inträffade kunde vi inte längre ta det som ett sammanträffande.” Eleverna flämtade till, alla förutom Ellie, Albus och Sco.
”Det är någonting som inte stämmer. Det kan vara någon som förgiftar elever, så vi har nya regler att införa. Ni kommer att ledas till de flesta av era lektioner av en lärare och ingen får vistas utanför uppehållsrummen efter klockan sex på kvällen. Det var allt. Resten av eleverna kommer att meddelas om det här när de kommer från lovet. Ha en god jul och trevlig fortsatt trevlig dag”, sa professor Snigelhorn och eleverna lämnade stora salen. De flesta verkade ganska rädda, och Albus kunde se att några dumt tittade sig vilt omkring när de gick.
”Tror ni att lärarna har tänkt på om förgiftningarna kan ha med Lypusen att göra?” frågade Ellie när de satt i uppehållsrummet senare på dagen.
”Nej, de har säkert inte tänkt på det. Det är ju bara Professor Roper som vet att jag blev hotad”, sa Sco bestämt.
”Mm, det är sant”, sa Albus. ”Om han inte har berättat för någon annan lärare?”
”Det skulle han aldrig göra, han är inte en sån person. Han lovade ju att inte berätta för någon.”
De satt tysta ett tag. Efter en stund kunde Albus se ett leende sprida sig på Scos läppar.
”Vad är det nu då?” frågade Albus.
”Det är julafton imorgon!” hojtade Sco. Det kom som en chock för Albus. Han hade helt glömt bort att det var julafton imorgon, eftersom han hade varit upptagen med förgiftningarna, men julaftonen fick honom att lysa upp igen.
Resten av dagen spenderade de med att hälsa på Hagrid. De fick skynda sig tillbaka till slottet eftersom klockan var fem i sex när de lämnade stugan. I uppehållsrummet satt de ivrigt och pratade om morgondagen. Albus hade alltid tyckt att julen var den bästa högtiden på hela året, och de pratade så länge och ivrigt att de inte märkte att klockan helt plötsligt hade blivit tolv. Med jätteglatt humör gick de och lade sig. Albus låg uppe ganska länge, eftersom han hade svårt att somna. Han slöt ögonen och var precis på väg att sjunka i sömn när…
”Albus?” Det var Scos röst.
”Ja, vad är det?”
”Det är julafton imorgon!”
”Jag vet det, Sco.”
Albus slöt ögonen igen. Halvsovandes drömde han om morgondagen, men ryckte till när någon sade hans namn.
”Albus?”
”Jaa, vad är det nu då Sco?” sa Albus lite irriterat.
”Det är julafton imorgon!” utbrast Sco för tredje gången nu.
”Jag vet!”, fräste Albus.
Han låg vaken ett ganska långt tag, men tillslut föll han i sömn med ett leende på läpparna. Det var verkligen julafton imorgon.

jättebra!!

haha du tog med PAPPSKALLESCENEN!!!

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Ja det gjorde jaG Den ägde D