wolfy & rollspelare prs

Då hon ville veta vad han tänkte på skakade han bara på huvudet. Det var ingenting hon skulle bekymra sig för. Han hade dragit in henne i den här röran och han skulle se till att städa upp allt efter sig också. Men självisk tänkte han vara lite till. Han drog in henne i en kram och lutade hakan mot hennes huvud. Så stod han en stund innan han såg ner på henne.
”Allt är bra,” försäkrade han henne med ett leende.

Hon rynkade lite på pannan, hade en känsla av att han dolde något för henne. Hon log svagt när han kramade om henne och la armarna om hans midja. Hon tittade försiktigt upp på honom när hans huvud lyftes ifrån hennes.
"Ljug aldrig för att få mig att må bättre." mumlade hon.

”Mina funderingar är ingenting du ska bekymra dig med, sötnos.” Vad han tänkte på var ingenting han kände för att dela med sig av till henne. Inte nu, inte över huvudtaget. Jonathan höll om henne en stund till innan han vände ryggen mot henne. Sedan böjde han sig ner lite så att hon skulle kunna hoppa upp på hans rygg.

Cleo suckade högt och tänkte säga emot men lät bli då han vände henne ryggen. Hon trodde först att han skulle gå men andades lättat ut då han ville ha henne på hans rygg. Hon hoppade upp på hans rygg och kysste hans nacke.
"Dina bekymmer är mina också, jag kommer ju inte gå runt och vara superglad om jag vet att du är bekymrad." mumlade hon tyst och kysste honom bakom örat.

Han rös till av välbehag då han kände hennes mjuka läppar strax intill hans öra. Herregud, vad gjorde hon egentligen med honom? Han skuttade runt lite på åkern innan han försiktigt släppte ner henne för att själv sätta sig ner i gräset.
”Politik är ingenting du ska bekymra dig för,” skrattade han. Nu var det ju inte politik som var hans största bekymmer men han ville ta bort hennes funderingar på det hela.

Cleo hoppade ner från hans rygg och sträckte lite på sig, hon satte sig sedan gränsle över honom och puttade löst ner honom så att han låg ner. Hon lutade sig ner mot honom och log så oskyldigt som hon kunde.
"Om du oroar dig över politik så kan du prata med mig om det." viskade hon och kysste hans hals.

”Jag tror inte att du skulle hänga med i svängarna.” Jonathan svor inombords. Han ville att hon skulle släppa ämnet nu. Han mumlade något obegripligt för sig själv då hennes läppar befann sig mot hans hals, ville aldrig att den här stunden och drömmen skulle få ett slut.

"Jag behöver inte, det är skönt att bara prata ut. Du vet att jag läser faktiskt beteende." log hon nöjt och fortsatte kyssa hans hals. Hon tryckte sig närmre honom och gjorde ett litet sugmärke under hans öra.

”Intressant. Ingår det i din kurs att någon ska uttråka dig med att prata om ett tråkigt ämne?” Jonathan förde sina fingrar upp och ner längs med hennes midja.
”Det skulle vara en annan sak att prata ut om det jag funderar på rörde sig om något allvarligare än politik.” Med sin lediga hand snurrade han en slinga av hennes hår runt sitt finger.

"Okej, som du vill." log hon och rös till av hans händer. Hon slöt ögonen och log svagt. "Var det inte ungefär här vi var innan?" log hon nöjt och bet sig löst på läppen, älskade att han höll på med hennes hår. Hon lutade bak sitt huvud och log stort.