Rollspelare & Wolfy prs

Han nickade lite och flinade smått, hon värmde hans hjärta på flera sätt med hennes små gester. Han gick in i en butik och köpte några plagg, den gången tänkte han mer på hur han pratade med kassörskan då han inte alls ville stöta på henne som Leah menat att han hade gjort dagen innan. Det var ju inte samma butik men han hade ju inte lagt märke till något när hon hade det, så han hade börjat tänka igenom det ganska mycket.

Då hon ansåg sig vara klar med shoppandet för den här gången suckade hon lite missnöjt. Hon hade spenderat mycket mer pengar på klänningarna - och lite till - än vad hon planerat vilket var typiskt henne. Hennes bankkonto gapade inte helt tomt ändå vilket åtminstone var något att hurra över.

Jason gick ut från butik efter butik och köpte det han gillade, han var en riktig spenderare utan ånger. Han tog upp sin mobil och kom på då att han inte hade hennes nummer eller något. Han svor lågt och kliade sig i nacken.

Efter att ha köpt en kaffe från ett kafé började hon se sig om efter Jason. Varför hon ens trodde sig ha sådan tur att hon skulle få syn på honom i folkhavet var en bra fråga. Hans nummer hade hon ju inte heller så hon kunde inte ringa. Leah kände förstås hur stressen började byggas upp inombords men gjorde sitt bästa för att ignorera den gnagande känslan i bröstet, att jaga upp sig var det sista hon skulle göra nu.

Jason suckade lågt och kliade sig på bröstkorgen. Den enda som dom hade gemensamt var Damon men han kunde ju inte riktigt ringa upp honom och be om Leahs nummer, det hade nog inte uppskattas riktigt. Han funderade en stund innan han gick mot kattkaféet då hon hade verkat gilla det dagen innan så han hoppades att hon skulle vara där igen.

Leah övervägde att gå fram till infodisken och be att få efterlysa Jason, men det kanske ändå var att gå steget för långt. Hon visste i alla fall själv att hon inte skulle uppskatta att bli efterropad i högtalarna som om hon vore ett litet barn som kommit bort från mamma. Ängsligt satte hon sig ner på en bänk. Varför hade hon inte tänkt på att fråga om hans nummer? Nu hade hon inget som helst sätt att nå honom på.

Jason satte sig utanför kattkaféet och höll i en liten kattunge. Han klappade den lite och såg sig omkring efter Leah, han bad en tyst bön att hon skulle ta sig dit.

Efter att ha suttit på bänken en stund började hon gå. Det kanske var lite större chans att hon skulle få syn på honom då. Längre fram såg hon kattkaféet och kändes sig varm inombords då hon tänkte tillbaka till gårdagen. Plötsligt greppade någon tag om hennes arm och hon flämtade till. Det var en lite äldre man som försökte sälja en bok han hade skrivit. Trots att hon tackade nej höll han fortfarande tag om hennes arm och tyckte att hon skulle läsa ett stycke från första kapitlet.

Jason såg sig omkring och fick syn på Leah, hade tänkte just vinka till sig henne när han såg någon okänd man ta tag i henne. Han släppte katten och gick dit, sket helt i sina påsar. Han tog tag i mannens tröja och drog bort honom från Leah. Han la armen om Leah och granskade henne noggrant
"Är du okej?" undrade han oroligt och smekte hennes midja.

I hopp om att mannen skulle låta henne vara ifred läste hon lydigt några rader från kapitlet innan hon än en gång skakade på huvudet. Mannen öppnade munnen men stapplade plötsligt bakåt och kom helt av sig. Leah såg själv förvånad ut men sprack upp i ett leende då hon såg att det var Jason. Naturligtvis. Det borde hon ha kunnat räkna ut. Hon räckte boken tillbaka till mannen och gav honom en lite ursäktande blick innan hon vände sig mot Jason. Hon nickade lite till svar. Ingenting hade ju hänt bara att hon känt sig ganska obekväm i situationen.