Allmänt rollspel! {HP}

Ethan väntade nervöst på Cassandra skulle dyka upp igen. Han undrade om Adeleine forfarande var vid liv. Genast sköt han bort tanken ur huvudet; hon var vid liv. Det bara var så.

Rachel var nära på att bryta ihop ännu en gång när Adeleines skrik ekade genom herrgården.

Då Cassandra inte var så stark tog det ett tag att få upp Adeleine till bottenvåningen. Hon lutade sig mot en vägg av utmattning och mumlade sedan "Expecto Patronom". Hennes silverblå enhörning dök upp och hon viskade tyst, rädd att någon skulle höra; "Meddela Rachel att jag har Adeleine, och att jag tar mig ut bakvägen men försök att undvika min far och hans kumpaner". Enhörningen frustade och galopperade sedan iväg och hon lade tyngden på hennes fötter igen. Det var inte långt ut nu.

En silverblå enhörning galopperade mot Rachel, som nästan fick en hjärtattack när den började prata med Cassandras röst.
"Jag har Adeleine, försöker undvika pappa och hans kumpaner", viskade hon. Rachel nickade bekräftande mot enhörningen, som frustade och galopperade iväg. Sedan torkade hon sitt röda ansikte med baksidan av handen.

Adeleine reagerade knappt när Cassandra dök upp. Det enda hon kände i hennes kropp var smärta. Cassandra lade sin arm under hennes armar, och drog försiktigt upp henne. Adeleine kunde höra den distinkta rösten av hennes pappa. "Ta er in i herrgården, och grip varenda dödsätare ni får tag på", sade han till aurorerna som var på plats. Adeleine stöttades ut, och lades tillslut på golvet mot en pelare. Hon hostade till, flämtade efter andan. Hon ville bara sova..

Ethan studerade med bekymrat ansikte när dödsätarna vällde in i Malfoys herrgård. Han bad till de högre makterna att Cassandra och Adeleine klarade sig därinne och att ingen av dem skakades mer.

Hon lade försiktigt ned Adeleine och gav henne ett svagt leende.
"Du är säker nu, ingen ska skada dig", sa hon sedan. Hon såg Damon komma gåendes, på något vis hade han tagit sig dit via baksidan av herrgården.
"Vakta Adeleine, jag ska se om det är något jag kan göra", sa hon och skyndade sig in igen.

Ethan lade knappt märke till att Damon lämnat dem, men han såg att han diskret försvann mot bakgården. Precis när han tänkt ropa ångrade han sig - det skulle bara ge dem uppmärksamhet de inte behövde.
"Ska jag följa efter eller behöves det hjälp?" frågade han Anthony.

Adeleine lade händerna över öronen för att slippa höra det höga ljuden av smällar från trollstaven. Hon ville bara vrida tillbaka tiden, och stanna kvar i stugan istället för att gå ut. Allt var hennes fel..


"Följ efter", sa Anthony. "Hon kanske behöver hjälp. Jag tror ministern har kontroll här."

Inne i herrgården var det ett vimmel av dödsätare och ministeriearbetare. Besvärjelser utropades till höger och vänster och hon kollade chockerat runt i det stora sällskapsrummet som nu hade förvandlats till en krigszon. Hon stod som paralyserad, och visste inte riktigt vad hon skulle göra när en besvärjelse träffade henne och allt blev svart.

Ethan rynkade ögonbrynen och nickade, sedan skyndade han sig efter Damon, mot baksidan av herrgården. Han hade nog kunnat transferera sig, men han tog inte risken att köra rätt in i någon.

Rachel svalde skräcken som bubblade upp i magen och halsen innan hon klev in bland vimlet av dödsätare och aurorer. Hon ignorerade att ministern sa åt henne att stanna kvar, men ångrade sig nästan direkt när hon såg vad som pågick.