Prs med Wolf

Anaid rodnade och släppte Rascals hand. Hon plockade upp äpplena hon lagt ner på marken och såg upp på fönstret. Minosa stod fortfarande kvar och skrattade. Anaid täkte ut tungan mot henne och kastade upp ett av äpplena mot fönstret. Den träffade Minosa mitt i pannan, hon vacklade ett par steg bakåt in i rummet och gned sig med handflatan där äpplet träffat henne.
"Ja okej...vi kanske ska se var Sham tog vägen i stället..." sade Astrid och plockade upp äpplet Anaid kastat.
Anaid vände sig mot Rascal igen.
"Ganska bra träff ändå?" hon log och drog honom med sig mot ingången igen.

Rascal gav henne tummen upp med ett leende innan han blev meddragen in i hallen. Där möttes de av Sham som låg utslagen på golvet.
"Vad i...? Sham, varför ligger du på golvet?" sade Rascal och såg ner på honom. Sham viftade med handen och tog ett djupt andetag.
"Högt...", lyckades han få ur sig innan Aimil kom springande nedför trappan och snubblade över honom. Hon ramlade framstupa och landade på golvet med armarna utsträckta framför sig vid Anaids fötter.

Anaid backade ett par steg bakåt när Aimil trillade vid hennes fötter. Norman, Minosa och Astrid kom samtidigt gående ner för trappan och såg vad som hände.
Anaid suckade och hjälpte Aimil upp.
"Regel nummer ett, spring alldrig i en trappa" hon smeglade på Sham, "Hur gick det? Och vad är det med honom?"
Astrid gick ner för trappan och fram till Sham.
"Sham? Är du höjdrädd?"

Aimil flinade generat och tog sig upp på fötter. Sham ställde sig upp och sträckte stolt på sig.
"Nej", svarade han förolämpat samtidigt som Aimil och Rascal sade ja i unison. Sham antog en sur min och tittade bort.
"Han har alltid varit rädd för höjder", sade Aimil och räckte ut tungan åt honom. Rascal harklade sig.
"Så... Varför bestämmer vi inte vart vi ska sova inatt?" sade han. Dagarna gick snabbt och det skulle inte dröja länge förrän också denna dagen var över.

Anaid mindes händelsen flera dagar tidigare när hon försökt få Sham att klättra upp i ett högt träd. Hon kände sig väldigt dum nu i efterhand när hon visste att han var höjdrädd.
"Jag vet redan var jag ska sova, jag har ett eget rum högst upp i ett av tornen, Norman har också ett och Astrid, men för er andra finns det på rum på andra, tredje och fjärde våningen...jag gissar att Sham vill ha ett utan fönster...det finns två på tredje våningen, Aimil...hmm...jag tror att du skulle gilla rummet mellan biblioteket och västra tornet, det har utsikt över närmaste byn...Minosa du vill säkert sova i ett av tornen gissar jag så du skulle nog mest gilla Södra, där har du utsikt över slätterna och Rascal..." Anaid funderade, "Jag tror att du skulle gilla tornrummet under mig, där har man utsikt över havet"
Anaid log.
"Men jag gissar att ni vill titta på dem innan ni bestämmer er..."

"Bara vetskapen om höjden gör mig yr...", mumlade Sham.
"Jag sover här nere, tack." Rascal suckade åt honom och log sedan åt Anaid.
"Det låter jättebra", sade han och Aimil nickade instämmande. Hon stod med fingret mot läpparna ett tag innan hon tog mod till sig och frågade Anaid om det hon undrade över.
"Vad är ett bibblo-tek?" frågade hon. Hon uttalade förstås ordet fel, men märkte det inte själv.

Alla fyra människo födda såg konstigt på Aimil.
"Ett bibliotek...du vet där man förvarar böcker..." Anaid lade huvudet på sned, "Du...hamnskiftare har väl böcker ändå..."
Norman suckade.
"Anaid, dem bor i tält, tror du på riktigt att dem har bibliotek? Tänk igen lillasyster"
Astrid kände att samtalet började dra åt fel håll.
"Vad sägs om att bara visa dem biblioteket?" Astrid började gå upp för trappan igen, "Kommer ni?"

Aimil och Rascal var båda nyfikna på det här biblioteket, så de skyndade upp efter Astrid. Sham snörpte på munnen.
"Gå ni, jag stannar här nere", sade han och vinkade åt dem.
Aimil saktade ner så att hon hamnade bredvid Anaid.
"Så... Vad är böcker?" frågade hon nyfiket, men såg till att Norman inte hörde henne. Hon ville inte att han skulle få ännu en möjlighet att förolämpa dem för deras ovetande. Rascal tänkte på allt de hade fått lära sig de senaste dagarna. Människor var uppenbarligen längre fram i utvecklingen än hamnskiftarna. Så mycket vi hade kunnat lära av varandra om vi bara kunde sluta slåss, tänkte han.

Anaid såg väldigt förvånat och konstigt på Aimil.
"Vänta...Aimil, kan hamnskiftare läsa?" Anaid ångrade sig så fort hon frågat. Om hamnskiftare inte kunde läsa var frågan Anaid ställt minst lika oartig som Normans förolämpning. Och även om de kunde läsa var frågan väldigt förolämpande.
Anaid såg bort från Aimil och bet sig i läppen.

Aimil märkte att Anaid ångrade sin fråga, men till skillnad från Normans nedlåtande frågor var hennes uppriktiga och oskyldiga, så Aimil svarade henne gärna.
"Vi kan läsa, men vi använder ett annat skriftspråk än människor, så vi kan inte läsa era texter." Hon funderade. Med tanke på Anaids fråga var det säkert att anta att böcker var något man läste.
"Så är böcker dokument? Eller brev?" frågade hon när hon nådde trappans slut.