Kids are just kids

" jag vill inte veta något nr vill bara veta om Isadora " sa Rubian som var orolig över henne.

"Hon um kände min mamma.Hon verkade må bra för stunden. Men hon sa att hon inte kunde släppa fri mig då hennes farbror skulle göra något" sa Blue & suckade.

" Det stämmer han har henne i ett grepp som gör att hon måste lyda order från honom annars dödar han folk hon bryr sig jättemycket om " sa Rubian.

"hm jag har sagt för mycket...jag vet nu har jag tar mig ut härifrån så jag bör passa på" sa Blue & reste sig upp igen.

" du kommer befinna dig i rummet igen om 5 minuter " sa Rubin och tittade på klockan på armen.

"inte om jag använder mitt lilla knep" sa Blue & kopierade sig till fem stycken.
"Det var trevligt att prata men nu ger jag mig av" sa Blue & sprang iväg med sina kopior som sprang åt olika håll.

" okej vi säger 15 minuter då och hinner vila på den tiden " sa Rubian. Han somnade snabbt och sov nu lungt.

Blue hörde det där & fnyste till.
"vad menar han med 15 minuter?" mumlade Blue för sig själv medans han sprang.

En läkare såg Blue och tryckte på ett larm han suckade ibland var patienter jobbiga.

Blue skakade på huvudet.
"dumma larm" tänkte Blue för sig själv