prs med ingetledigt

Jag grät.

Jag såg henne stå med ansiktet vänd bortåt och gråta. Varför skulle jag aldrig lyckats lugna mig själv?
- Beca, förlåt jag menade det verkligen inte. Jag kan inte fatta vad som hände, jag älskar dig mer än något annat snälla ge mig en chans att bevisa det, sa jag bedjande medan jag kände en tår glida ner från min kind.

Jag vände mig mot honom.
- Om du vill ha en till chans måste du bevisa att du älskar mig, snyftade jag.

- Säg bara vad jag ska göra så gör jag det, sa jag desperat.

- Du ska berätta för din mamma att vi är ihop och du ska inför hela skolan erkänna din stora kärlek för mig och berätta hur mycket jag betyder för dig, sa jag.

- Visst, vadsomhelst, svarade jag och såg på henne.

- Då går vi hem till dig så får du berätta för din mamma och imorgon ska du berätta om din stora kärlek till mig och vad jag betyder för dig, sa jag.
- Och hur mycket jag betyder för dig, sa jag.

- Kom, sa jag och tog hennes hand.
- Men vad menar du med att berätta för HELA skolan imorgon? Ska jag sätta upp lappar eller? Frågade jag förvirrat.

- Du ska ställde dig i matsalen när alla är samlade och prata, sa jag.

- Va?! Utropade jag chockat.
- Räcker det inte med att jag berättar det för min mamma? Det är straff nog, fortsatte jag med rädsla i rösten.