The one that got away

Andrew såg bra han med, utan mardrömmar och annat. Han behövde det då han sovit dåligt länge. Han vaknade timmar senare och gäspade lågt men låg kvar för att inte väcka henne.

Då Saphira började vakna började hon mumla osammanhängande och kasta sig av och an. Hon sa nej, nej, nej och skrek snart detta i panik och försökte komma loss från någon. Hon sparkade och slog om sig, som i kramper, som i rädsla.

Andrew låg lugnt kvar tills hon började skrika. Han kramade om henne, försökte lugna henne. "Saphira!" sa han lugnande. "Inget är fel, jag är här, ingen ska göra dig illa" sa han mjukt.

Saphira stelnade till och sparkades än mer och skrek. Men tillslut vaknade hon och finner sig i hans famn.
"Andrew." får hon fram innan hon snyftande faller i gråt och gömmer ansiktet mot hans bröst.

Andrew höll henne bara, försökte lugna sig även om hon råkade sparkade till henne. När hon väl lugnade sig suckade han ut och strök henne över håret. "Såja" mumlade han. "Det var bara en dröm, en hemsk dröm, jag är här".

Saphira nickade även om det inte helt var sant, det var inte en dröm, det var minnen. Hon drog darrande efter andan och höll om honom hårt.
"Gjorde jag dig illa?" sa hon med oro i rösten.

Andrew höll bara om och skakade på huvudet. "Nej då" mumlade han då det inte gjort ont. "Men jag var orolig för dig" sa han och satte sig upp och släppte henne. Han drog handen genom sitt hår och gäspade. "Men vi fick i alla flal lite sömn".

Saphira nickade och satte sig upp. Hon sträckte på sig och gäspade lätt.
"Väckte jag dig?" sa hon ångerfyllt av sitt uppträdande.

Andrew log och skakade på huvudet. "Nej jag var vaken redan sa han och tog sig upp". Han sträckte på sig lite och såg på henne. "Vad vill du göra nu?".

Saphira tog sig upp och bäddade sängen. Hon hade ingen aning om vad hon ville göra. Hon kände sig bara trött och slut.
"Jag måste röka." mumlar hon och ser ner i backen, hon visste att han inte skulle gilla det och ändå hade hon tyngre grejer med att ta.