Från olika världar!

Morgana gick bredvid Damon som både verkade road och irriterad, en väldigt udda kombination. Hon var inte säker på varför han var road, kanske var det för hela situationen med Yuu, Sol och Katherine, men samtidigt kändes det som om att det var den som gjorde honom irriterad. Kanske var det jobbigt att se hur de betedde sig, hon själv fann Sols ansträngningar att rädda Yuu irriterande, man kunde inte rädda alla men hon verkade inte förstå det. Morgana hörde Sol tilltala dem och Damon såg på Morgana som endast ryckte på axlarna.
"Vi har ingen direkt plan på vart vi skall, men antagligen skall vi dra hem till mig" sa han och fortsatte gå. Morgana följde efter honom utan att säga något, om Sol ville följa efter dem fick hon väl göra det. Morgana såg på skogen och bestämde sig sedan för att tända en ny eld och Damon himlade med ögonen.
"Ja om du inte tänker bära mig behöver jag se något" sa hon och han lyfte till hennes förvåning upp henne i famnen och hon himlade med ögonen och släckte lågan i handen.
"Jag älskar när damerna faller i min famn" sa han och hon såg på honom.
"Även om du får damen att falla?" sa hon och han skrattade bara och de kom fram till fordonet.

Sol såg efter dem och nickade.
"Om det inte är till besvär kommer jag gärna dit." sa hon innan hon vände om och gick längre in i skogen.
Hon orkade inte med någon just nu och definitivt inte någon Morgana verkade fått om sitt lillfinger. Inte för att hon trodde på den iden, mannen verkade välja det själv. Hon hade egentligen inget emot det. Just nu kände hon sig bara ensam och övergiven samtidigt hon inte ville vara med någon. Inte någon i denna värld, i denna värld där hon enbart kände två och de tvår var de sista som förstod sig på känslor.
Längre kom hon i den mörka skogen, mörkret påverkade inte henne då hon som katten kunde se i mörkret. Hon gillade skogen, den var mörk, den var stor och ensam, precis här ville hon vara nu.