The rich man's daughter(PRS)

Mona hade tagit hand om stugan. Hon hade hållit igång elden, städat lite och sedan suttit och fingrat på kniven. Det var dödstyst i stugan förutom eldens sprakande. Då det började bli kväll satte hon igång och gjorde lite soppa med det hon hittade, kött, buljong och vatten.

De kom hem och knackade på den hemliga signalen de kommit överens om och väntade att bli insläppta i stugan de huttrade lätt i den kyliga nattluften.

Mona låste upp och öppnade, hon hade kniven i handen men slappnade av då hon såg dem. Hon gick in igen och tog grytan med soppa från spisen och hällde upp i skålar. "Jag har gjort middag" berättade hon, en aning stolt över sig själv.

Hilde log stort mot henne, hon anade att flickan var stolt.
"Vad duktig du är och vad det är härligt att komma hem till en varm stuga." sa hon berömande. De klädde av sig och slog sig ner vid köksbordet.

Mona log och satte sig ner och började äta. Hon sa inget och gjorde ingen min men dog lite inombords, soppan var väldigt salt, för salt i hennes smak. Hon fortsatte dock äta som inget.

Inte heller Edward eller Hilde sa något om den märkliga smaken utan sa att den var god och de tog ännu en gång. Skulle Mona stanna här skulle hon lära sig ett och ett annat.

Mona sa inget utan åt bara tyst upp innan hon diskade sin skål och sked. Hon var inte så trött, hon hade städat men hade bara varit inomhus och knappt gjort något ansträngande.

Hilde diskade resten och Edward lutade sig tillbaka.
"Tack för att du skurat." sa Hilde med en lätt rysning till Mona och såg fundersam ut.
"Vi måste ligga lågt ett par dagar, vad säger du om att lära dig försvara dig? Simma? Jaga? Gå i skog och mark?" säger hon frågande och ler.

Mona satte sig ner framför brasan och nickade sedan lätt, än lite nedstämd för att soppan blivit som den blev. Men då Hilde nämnde det andra sken hon upp.
"Ja! Lär mig!". Hon hade på sin höjd bara klättrat lite i träd då hon var liten, hon hade varit inomhus mycket i sitt liv.

Hilde nickade och undrade för sig själv vad de skulle göra med henne. Mona var inte ämnade för detta liv, kanske som en flykt men inte hård vardag. Hilde vägrade att ta med henne ut på saker som var utanför lagens gränser.