The Vampire's revenge(Dragon Fantasy)

"Vad är det?" frågar hon och ser på honom men håller avstånd som rädsla av något, för något. Han hade gjort henne så, än kunde hon inte förlåta.

David svarade inte först. "Du älskar mig inte längre..." sa han bara sorgset. "Utan dig vill jag inte leva så det är ingen mening att äta".

Solena såg på honom, "Det är ju det jag gör. Varför tror du jag berättade för dig?" sa hon och gick ut ur rummet, han gav henne skuldkänslor.

"Jag...". David hann inte säga mer fören hon var ute ur rummet. Han reste sig ur sängen och följde efter. "Jag älskar dig Solena, snälla förlåt mig, jag blev bara chockad av det du sa...Jag menade det inte...".

Solena såg på honom med sårade ögon.
"Du hotade att döda mitt barn David, det är inte dennes fel vem fadern är." sa hon men hon stannade, höll fram sin hand.

David tog hennes hand och kramade om den. "Nej, jag sa bara att det kunde vara en lösning...Jag tänkte aldrig göra det om du sa nej...".

Solena nickade, ville dock tro honom. Hon log svagt, "Kom aldrig med det förslaget igen." sa hon och såg sedan på honom igen.
"Skulle du vilja ta emot det barnet? Bli dess far?" frågar hon med blicken i sorg.

David nickade sakta, han skulle inte göra det. "Jag skulle det om det var det du ville, för även om en del av det är från Edward, är den även från dig" sa han mjukt och log svagt.

"Lova att älska det?" sa hon och slappnade nu av, var inte beredd på flykt längre utan tog båda hans händer.

David nickade. "Jag lovar". Han fick tänka på det som Solenas barn, inte Edwards.