Tredje Världskriget

"Bra" sa Nike och de gick sedan mot deras rum för att packa det sista. Crestan verkade gladare liksom Akhiti, vänner hade de varit dock mer från Crestans sida.
Nike skulle inte sakna någon men skulle de skilja henne från Akhiti skulle det vara värre än döden.

Inspektörerna kom vid lunchtid och hämtade dem.
Akhiti låtsades vara tuff men ögonen visade något annat.
"Kom Nike!" Rösten var uttråkad och liksom var hennes kroppsspråk.

Nike kom efter, då motstånd inte gick, inte var någon ide blev hon oftast tyst och foglig. Dock var inte hennes sinnen fogliga, men det kunde göra detsamma.
Hon såg snabbt på inspektörerna som förde dem till en av svävarna och svalde.

De här svävarna var anorlunda. De var stora med tak ocg såg mycket sportigare ut.
Självklart inte första gången Akhiti åkte en sånhär men de var ändå mycket speciellt.
Hon var tyst och reserverad då de gick på.

Nike såg bara upp en gång och förstod att svävaren var ämnade för långfärd. Hon knuffades in efter Akhiti och vakter satte sig på var sida om dem, som om de vore brottslingar.

"Ursäkta men en tjej behöver sitt utrymme!" Skäller Akhiti och knuffar en av vakterna en aning. Han ger efter men mumlar något om 'nog med bestraffning'.

Nike drar upp benen under sig och kramar dem. Hon kunde inte annat än erkänna att hon var rädd av vad som väntade. Hon hade inte levt här så länge, visste inte om straffen. På flykt fanns inte sådant, då rådde man sig själv.

Akhtit orkade inte försöka få igång ett samtal så hon var istället helt tyst. Inte förns natten kom sa hon något.
"Jag måste faktisk sova nu och jag tycker det är lite 'creepy' om ni är här då, kan man inte få lita 'space'?" Säger hon med attityden på plats. Vakterna ställer sig upp och går bak till nästa rad.
"Tack." Säger hon och lutar sig mot nike en aning.

Nike är fortfarande stel men slappnar av något då de blir själva. Nu gör hon något hon aldrig tänkts kunna göra förr. Hon lutar ryggen mot väggen med benen på sätet så drar hon Akhiti mellan dem så hon kan luta sig mot henne. Vad de båda nu behövde var närhet och sömn.

Akhiti hade sig inte väntat sig det här men brydde sig ändå inte precis. Hon stänger ögonen och somnar nästan genast då hon inte sovit på länge.