Prs(Elinthemagicwitch)

Lei sov bara en kort stund, max femton minuter. Hon gäspade tyst då hon vaknade. Hon såg upp på Texas och log. "Jag är hungrig!" mumlade hon tyst.

" Jag med, fast vi har ingen mat, sa han.

Han strök henne över håret.

Lei suckade. Hon log lite och slöt ögonen då han rörde hennes hår. Hon kysste honom mjukt och ömt. "Okej. Jag orkar inte ro mer, det gör för ont och jag känner mig svag. Kan du ro resten av vägen? Båten syns ju i horisonten nu, det är bara någon dag kvar, om vi ror tillräckligt snabbt." Lei kysste honom igen, på kinden denna gång, och sedan strax under käken, ner mot halsen.

" mmh absolut!, sa han.

Han fattade tag greppet runt årorna och började ro.

"Bra!" gäspade Lei. Hon lutade sig mot honom och blundade. Hon halvsov resten av tiden, pratade mindre och mindre, magrade.
Efter två dagar till var de framme. Lei levde knappt, hon var alltför svag och ovårdad för att klara av en sådan här resa.

Texas tittade oroligt mot Lei. Hon reagerade knappt när han rörde henne. Han var tvungen att skaffa mat till henne.

(De är framme vid skeppet nu...-.-)

Lei sov.

Texas rodde fram så att kajaken var precis bredvid skeppet. Han lyfte upp Lei i sin famn och började kånka upp för en repstege som hängde ner från relingen.

Lei sov fortfarande....0.0

Tillslut var dem uppe. Han la sig utmattad på däck med Lei över sig.

Han andades tungt. Han var trött i armarna.

Plötsligt hörde han steg närma sig.