PRS(Dragon Fantasy)

Ina såg på mannen han tycktes henne bekant men hon visste inte bara att smärtan i magen och det våta mellan benen hade fått slut på det hon försökt med. Slavhandlaren och troligen vad som var hans avkomma skulle inte besvära henne mer. Hon slöt sina ögon nu kunde hon dö, tungt föll den blodiga kniven ur hennes hand och hon blev slapp i hela kroppen, bara en svag ytlig andning hördes.

Stefan såg förtvivlad ut. "Nej! Ina!". Han fångade upp henne och lyfte upp henne i sin famn. Han sprang genast upp från stranden. Han behövde en doktor! Efter att ha sprungit en bit så var han tillslut hos en läkare som började undersöka Ina.

Läkaren såg på kvinnan han kunde inte göra mycket, inte än. Han vände sig mot Stefan, "Om du känner henne vad har hon fått i sig? Och detta?" han pekade på handleden som var blodig och varig där hon skurit bort märket. "Hon måste tvättas" mumlade han.

"Jag vet inte vad hon har fått i sig" sa Stefan oroligt. "Hon...har varit försvunnen några dagar...". Han nickade snabbt och gick och hämtade rent vatten och ett lakan att tvätta med.

"Något." sa läkaren och skakade på huvudet då de rengjorde den magra kroppen. "Hon har förlorat sitt barn." sa hon och såg på Stefan, han trodde väl att det var hans.
Slutligen var Ina rengjord och hon fick på sig ett vitt linne, armen var inlindad och såret tvättat.

Stefan bleknade smått och såg ännu oroligare ut. Då läkaren var klar satte han sig vid Ina och tog hennes hand. "Kommer hon klara sig?".

"Kanske." svarade läkaren och la ett omslag på hennes panna för att få ner febern. Ina hade inte visat ett liv från sig och han var orolig.
"Vaknar hon inte, så får jag inte i henne medicin. Sen hänger allt på om hon vill leva." säger han och går sedan in till rummet bredvid för att lämna dem ensamma.

Stefan smekte hennes kind och kramade om hennes hand. "Snälla Ina" mumlade han. "Vakna...Även om du inte vill leva med mig så måste du finnas!".

Ina slår upp sina gråa ögon glansiga av feber och yrande försöker se honom, "Stefan?" får hon fram sluter åter ögonen och mumlar, "Du och Daniella, jag såg er, i soffan." mumlar hon fram och vänder huvudet från honom.

Stefan log först lättat men leendet försvann snabbt. Hade hon sett? "Ina...Jag gjordw det för att lura henne, som jag sa, jag älskar dig!".