Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

(Abigale)
Hon ser på flickan,
- Fröken Scarlett, ni har inte herr Blackwoods tillåtelse att lämna hans mark. Ni måste tala med honom och om ni får för honom så tror jag att Brutus och Lucifer måste följa med er fröken Scarlett. Säger hon och ser på flickan.

- Jag tänkte ta med mig Brutus med men jag ska prata med Herr Blakwood. Jag ville bara ha en hemlig sak åt honom.
Med en sorgsen blick på maten så reste hon sig.
- Jag har ingen känsla för mat längre. Herr Blackwoods sorg tynger mig.

(Abigale)
- Det är okej fröken Scarlett, jag föreslår att du går upp på ditt rum och byter om innan du visar dig för herr Blackwood. Säger hon och börjar duka undan frukosten.
- Fröken Scarlett, glöm inte er hund, han är i köket. säger hon sedan.

Hon nickar och hämtar korgen med valpen runt hennes fötter. Hon ler när han hoppar och hon skrattar snart till
- Såja raring jag ska bära dig snart.
Hon lyfte upp honom och bar båda elegant upp till sitt rum och satte ner korgen in till sängen och satte ner valpen.
- Har d haft det bra?

Han stirrar blint in i flammorna, en rysning färdas över hans rygg och han reser sig från stolen. Lucifers träcker på sig och följer sedan efter sin herre ut ur arbetsrummet. Nicolai vandrar långsamt genom slottet, han går mot balsalen där porträttet av Monique hänger. Han tar fram nyckeln som hänger i en kedja runt hans hals och låser upp dörren.
- Lucifer, stanna. Säger han till sin demonhund. Lucifer gläfser och lägger sig framför dörren.

Nicolai går in i balsalen och stänger dörren bakom sig. Han går långsamt fram till porträttet täckt av ett vitt lakan. Ha drar bort lakanet som faller i vågor ner till det dammiga marmor golvet.

Monique ler på porträttet, han sträcker upp sin hand och rör vid hennes avbild. Han ser upp på hennes ansikte med kärlek i sin blick. Efter en stund vandrar han bort till de enorma fönstrena täckta av tjocka gardiner. Han drar bort gardinerna och ljus flödar in i rummet. Men solen är på andra sidan av slottet så inget skadligt ljus träffar honom.

Han står där en stund innan han öppnar den vackert smidda glasdörren och stiger ut på balkongen som ligger i skugga. Hans er ut över den gnistrande vita snön och minns hur han och Monique brukade rida i full galopp över hans mark, snön brukade virvla runt hovarna på hästarna och hennes skratt... Det ekade över hela hans egendom, fyllde hans hjärta med lust och värme.

Hans tår still, mitt på balkongen och ser ut över sin egendom. Helt stilla står han, inte en enda millimeter av hans kropp rör sig.

Hon hade fått på sig en vacker klänning som smet åt hennes kropp, och tofflorna. När hon kom ner såg hon sig om och lade huvudet på sned.
- Herr Blackwood?
Hon såg mot balsalen och knackade lätt på den.
- Herr Blackwood?

Han kan höra Lucifer morra utanför dörren. Sen hör han Scarletts röst efter att hon knackat på dörren.
- Herr Blackwood? Säger hon, han suckar lite lätt för sig själv.
- Ja Scarlett? ropar han sedan men han bjuder inte in henne till balsalen, det är han speciella plats. Han föredrar att bara dela den med minnet av Monique.

- Är allt Bra?
Hon lät orolig och lät handen vila ot trät och lade huvudet på sned.
- Sen vill jag fråga er om en sak. Om jag får det så blir jag glad För jag gör det för er skull.

- Allt är bra Scarlett, vad är det du vill? säger Nicolai med hård röst, lite hårdare än vad han hade tänkt sig att den skulle vara. Men han ber inte om ursäkt eller något.

Hon sväler och drar bort handen
- Jag vill gärna åka till marknaden innan jul. Jag vill ge er något extra Ni är så snäll mot mig och jag bryr mig om er. Hon ser bort med sorg
- Får jag det?