Skogens hemligheter

Hela dagen gick utan att något hände, men då det mörknade kom de. Indra vaknade skrämt i sängen hon kände brandlukt och hörde Fenrirs skall och getterna, huset brann. Männen, hon hörde dem, de var många, de skulle bränna häxan inne, Indra kom inte ut.

Vincent var ute igen vid kvällen och kollade runt på sina ägor då något borta vid dkogen var konstigt. Rök. Han blev med ens orolig och sprang snabbt dit. Brann det?"
Snart kom han fram till rökens källa. Skrämt såg han på den vrinnande, Indra var inte där.
"Era jäkla svin!" röt Vincent och lät slig han ner två avmännen innan han försökte ta sig in i stugan.

Getternas bräkande hade tystnat och hostande hade Indra krupit ihop vid Fenrir. De båda levde än, men var brända. Hon hade försökt ta sig ut, men överallt hade de bommat igen. Röken blev allt tätare och de drog in farliga mängeder av den.

"Indra!". Vincent drog sig bakåt några steg innan han sprang framåt och dörren gav vika. Han hostade och letade feberilt. "Indra!". Han fann henne tillslut. Vincent kastade hennr över sin axel och tog Fenrir under armen innan han tig sig ut igen.

Indra andades knappt, andningen var tung och svår. Hon orkade inte röra sig, men något eller någon kom och drog henne ut, någon med Vincents röst och så svartnade allt och hon svimmade.

Vincent la henne och hunden på gräset. Männen var borta. Snabbt begav han sig in igen trots att elden brände. Han hittade getterna och bar ut drm innan han hostande föll ner på marken.

Snart vaknade Indra, hon låg på snön ute, vid Fenrir och andades frisk luft. Hostande reste hon sig upp i sittande ställning. "Vincent." sa hon svagt men oroligt, hade han varit inne och dragit ut dem? Hur var det med honom?

Vincent tog sig upp igen. "Shh" hyschade han Indra ömt. "Ta det lugnt". Han vände sig sedan om och sökte efter männen med blicken. "När jag får tag på dem ska jag slå ihjäl dem" sa han ursinnigt.

Indra sjönk ner i snön som gjorde henne allt våtare, tårarna rann sakta, hela huset var nu borta. Hennes mors hem sitt hem. Hela hennes liv och alla saker var borta.

VIncent stod och funderade att springa efter männen då han vände sig om och märkte Indra. Han sjönk på knä ner vid henne. "Kom här" mumlade han och lyfte upp henne i sin famn.
"Jag tog dig och Fenrir ut, getterna också". Han började gå mot byn. "Du får följa med mig...Jag låter dig inte stanna här själv":