LotR (Privat)

Keya ser slutligen upp på honom men en annan blick, som att hon försökte motarbeta något. "Tror du det blir bättre?" frågar hon.

Han nickade medan han sjönk ner på knä.
"Som sagt, jag lovar att det bli bättre om du bara ger mig den."

Keya såg på honom med stora ögon, men han hade aldrig svikit henne förr. Hade hon inte sagt att hon litade på honom? Sakta tar hon tag i ringen och med en enorm kraftansträngning får hon den av sig.

Banner pustade nästan ut när hon gav honom ringen. Det var med snabba rörelser han drog på sig halskedjan ifall hon ändrade sig. Han reste på sig och hjälpte henne upp.

Keya flämtade till då han tog ringen ifrån henne. Hon saknade den redan, men hon frös inte mer och huvudvärken började släppa.

Då han fått upp henne på fötter igen stoppade han ringen under skjortan och började leda ut henne från korridoren.

Keya följde med, nästan viljelöst men hon började känna sin egen vilja återvända, att hon inte styrdes av ringen längre.

Banner tittade bort mot deras bord där maten mirakulöst fortfarande stod kvar på bordet.
"Vad vill du göra? Avsluta frukosten eller bege oss av?", sade han och tittade snabbt bort mot dörren.

Keya nickade, hon var hungrig då hon knappt ätit något innan. "Frukost och sen ger vi oss av." log hon, hon log faktiskt och det kändes och hon skulle få tillbaka ringen nästa dag.

Han nickade och ledde henne bort till bordet.
"Då gör vi det.", sade han samtidigt som han dunsade ner på stolen. Trots de snabba tuggorna av frukosten kände han sig inte så värst hungrig längre.