prs eragon

[ok, jag kanske inte är kvar sen när du kommer tillbaka, men det var kul att vi hann rolla lite Smaklig måltid]

Jag står precis vid en flod som är bredvid lägret och dricker lite. Vattnet speglar mitt bleka och skräckslagna ansikte.
Faor står bredvid och ger mig sällskap. Jag vet att han vill fråga mig om vad som verkligen hänt i skogen, men han låter bli.

Jag sätter mig på marken.

Jag funderar på hur hennes föräldrar kunde vara så elaka, och hur jag ska kunna hjälpa henne. För tillfället vet jag inte ens om jag vågar pratta mer med henne.
"Jag tänker i alla fall inte bryta hennes förtroende genom att berätta det här för någon.", mumlar jag för mig själv. Sedan rätar jag på mig och går de få stegen tillbaka till läget.

"Du kan inte hjälpa mig, om du inte vill ha resten av alverna emot dig, Shari" jag suckar.

Jag vill säga emot, men jag tror inte jag har styrkan att gå emot mitt folk.
"Varför skulle de bli mina fiender för det. Varför tycker inte de heller om dig?"
Jag är väl medveten om att jag när som helst kommer gå för långt med mina frågor, men kan iote hålla tyst.

"Du glömmer väl möjligtvis inte att min mor är drottning över hela jävla folket!"

Jag rycker till, då vågar jag ännu mindre.
"Jo, jag glömde det. Men hur kunde hon göra så mor dig?"

"Det du! Det har jag ingen aning om" Jag skärmar av mitt sinne.

Jag vill fortsätta fråga ut henne, men förlorar kontakten. Jag håller tyst, och efter ett tag är det dags att äta. Jag sätter mig ner, men petar bara i maten och får inte ner något.

Jag äter inte heller utan reser mig upp. Jag funderar ut en plan på hur jag ska lyckas fly härifrån.