Eragon [privat]

Saryan flinar bara stort mot honom och pressar kniven mot hans hals. En droppe blod rinner nedför Murtaghs hals. Jag reagerar instinktivt, vet inte vad som händer.

Jag känner att någon kraft, antagligen magi, strålar ut från Anya. Saryan släpper kniven som om han har bränt sig. Murtagh tar tillfället i akt och försöker slå alven i ansiktet, men Saryan blockerar slaget och brottar ner Murtagh

Jag tittar på Murtagh där han ligger på marken, och på Saryan som står ovanför och flinar. Blodet rinner fortfarande nerför Murtaghs hals.
Enya, NEJ! skriker Sayn, men försent.
"Saryan! Emźento vartsìco!"

Jag tittar frågande på min vän.
"Vad betyder det? Kan du ta och förklara hela den här situationen för mig? Vad är det som händer egentligen och vem i hela friden är det där?"

Jag skakar bara på huvudet mot Sildak, koncentrerar mig på magin. Saruöyan börjar skrika och rullar av Murtagh, vrider sig på marken. Jag slutar med förtrollningen och ser äcklat på honom där han ligger och flämtar på marken.

Murtagh som verkar för förvånad för att resa sig ligger kvar, så jag tar ett steg mot honom och drar upp honom på fötter samtidigt som jag backar med honom. Det verkar säkrast för mig och Murtagh att låta Enya ta hand om det här själv. Om det behövs kan vi hjälpa henne.

Jag vänder ryggen mot honom. "Kom nu!" säger jag åt de andra. Saryan kommer inte kunna resa sig på ett tag, det vet jag.

Vi går en bit bort och hoppar sedan upp på våra drakar.
"Skulle du kunna vara så vänlig och förklara det här nu? Jag förstår ingenting."

"Jag förstår faktiskt inte heller" säger Murtagh. Jag höjer på ögonbrynen mot honom. "Men guud så förvånad jag blir! Det är ju första gången du inte förstår något!" säger jag ironiskt

Murtagh ler mot henne. Jag väntar otåligt på en förklaring