World War 2 (Privat rollspel)

Dom andra två följer efter och sist kommer mannen som drar Aily med sig.

"Det gick ju nästan att fly." Säger Jo med en suck.

"Har du gett upp?" frågar Alex.

"Jag svarar när den där gevärspipan inte pekar mot din lillasysters huvud." Svarar Joseph menande, nej. Han har inte gett upp. Men han vet vad som händer om avtryckaren går av.

"Vi måste göra något åt det där" muttrar Alex.

"Mhm." Svarar Joseph.

"Ni två slutar prata!" säger mannen. Alex kastar en blick bakåt och ser Ailys skräckslagna blick.
"Kan du släppa min syster. Vi kommer inte göra något" försöker Alex.

Joseph ser på soldaten som stirrar på honom.
"Jag tänker inte göra någonting." Säger Joseph oskyldigt.
"Mhm." Säger soldaten, som tydligen hört om honom. Eller något.

"Snälla!" lägger Alex till och tillsist släpper soldaten Aily som rusar fram till Alex och Aila.

Joseph flinar lite snett och försöker att inte se alltför... hur ska man beskriva det? Beräknande kanske skulle vara ett passande ord. Egentligen letar han efter ett bra tillfälle att försöka få ned soldaten.