Power (Ett rollspel för alla)

Liz står som fastfrusen. Detta hjälper absolut inte.
Men de tänkte ge sig på Serah. Raseriet vaknar.
Lampan över dem blinkar till. Liz spänner fast blicken på tjejgruppen.
De faller allihop, precis som Mia gjorde.
Liz får panik och börjar springa mot musiksalen och hoppas på att Serah följer efter.

(( Venne... x_x ))

Lektionen började. Först en massa babbel om att läraren var så glad att klassen var där, och att det skulle bli ett fantastiskt år med en massa musik. Annabeth ville bara att han skulle tystna.
Sedan började instrumentpratet. Annabeth brydde sig inte om vad läraren sa. Hon hade tagit fram sitt block och en penna, och börjat skriva. Ingen verkade märka något.
Hon insåg snabbt att hon behövde prata med alla "välsignade" om myten, och om något konstigt hänt de. Hur visste hon inte, då hon inte kände någon förutom den rökande Francesca. Fast i och för sig, alla Välsignade gick i samma klass. Hon kunde låtsas att hon skulle intervjua hela klassen.

Nik höll seriöst på att somna där han satt, så för att hålla sig vaken tog han fram sitt skissblock ur väskan, svängde upp benen på pulpeten och började skissa av den snyggaste som fanns i klassrummet. Han hade inget annat för sig i vilket fall som helst och lärarens babbel gjorde ju inte det hela mycket bättre. Det var till och med mer trist än vad engelskan hade varit.

Lelia räckte lite blygt upp handen. Läraren stannade upp i sitt prat. "Ja?" sa han. "Ska vi bara sitta här och lyssna på när du pratar om instrumenten eller ska vi få spela på dem också?" undrade Lelia oskyldigt.

Läraren tittade en sekund stint på flickan som räckt upp handen, men ansiktet sprack sedan upp i ett leende.
"Självklart! Alla tar var sin gitarr, så ska vi börja öva lite ackord."
Annabeth suckade tyst. Nu börjades det igen. Hon hatade musik.

Lelia sken upp lite. Äntligen! Utan att hon själv märkte det så sken det på riktigt om henne i några sekunder.

Nik himlade med ögonen, så nu var han alltså tvungen att jobba också. Livet kunde inte bli värre. Eller kunde det? förmodligen kunde det nog det, bestört lade han sitt skissblock tillbaka i väskan och lade armarna i kors över bröstet. Han kunde spela gitarr, han var ganska hyfsad på att sjunga också men det visste ingen om och så skulle det förbli.

Annabeth vände sig om och stirrade på tjejen. Hallucinerade hon, eller lyste det om henne?!
Skenet försvann en bråkdelssekund senare. Annabeth skakade på huvudet, och tog en gitarr, som alla andra.

Jackson suckar tungt. Han kan knappt spela. Han kan 4 ackord och de är för att han blev tvingad att spela i en skolpjäs för cirka 3 år sedan, så han minns dem knappt. Han tar upp en gitarr och suckar men försöker hitta ackorden igen.