Lily~James - Always and forever [SV]

Awesome
Sitter här och skrattar åt vad barnet ska göra för karriär. Speciellt
-Ja, det vore ju bäst om han blev quidditchmästare, men det vore inte så dumt om han dödade Voldemort heller. Hur han nu ska lyckas med det, sa James"
Ja du, James, han hade ju lite problem med det men lyckades gjorde han

Kära vänner.
Att skriva denna novell har varit jätteroligt, och jag är superglad över all positiv respons jag fått
När jag har känt mig ledsen, dålig eller värdelös har jag bara tänkt på er och era snälla kommentarer.

Men även denna novellen måste ta slut, och imorgon kommer jag skicka sista kapitlet, samt en epilog jag ska skriva nu ikväll.

Tack!!








MEN DET ÄR LÅNGT IFRÅN SLUT! LADDA UPP FÖR TVÅAN SÄGER JAG BARA!

The Marauders - Always and forever.

Jag kommer starta den imorgon och lägga ut länken här.

Epilogen jag kommer skriva ikväll kommer vara prolog till del två.
((För er som inte vet;

Epilog: Något man skriver i slutet av en berättelse, t.ex J.K Rowlings ''nitton år senare''

Prolog: Något man skriver i början av en berättelse.))


Lily och James kommer vara med i den också, men bara första kapitlet (Jag måste ju ta död på de )
och sedan kommer det handla om de kvarstående marodörerna, Sirius och Remus mest eftersom jag är för förbannad för att ägna Slingersvans ett enda knapptryck.
Till exempel;

Han hade blivit satt i fängelse för att ha mördat sina bästa vänner. Som om sorgen över James och Lilys död inte var tillräckligt, han skulle bli anklagad för att ha förrått de, även om han helatiden hävdat att han hellre skulle dö än att göra det. Han skulle gärna blivit satt i fängelse för att ha mördat Peter- om det nu bara hade varit så att han faktiskt hade mördat Peter.


Alla hans vänner var mördade, eller mördare. Remus hade gjort nästan vad som helst för att ha någon av de vid sin sida - han saknade till och med Sirius, men kunde såklart inte förbise det hemska faktum som uppenbarligen inte var den mardrömmen Remus hoppades på att det var. Sirius var en hemsk förrädare och ingenting annat - hur kunde han?


några utdrag ur del två;

-Är något fel? Sa Remus med ett djupt veck mellan ögonbrynen. Han öppnade köksskåpet och tog ut två koppar, innan han greppade tekokaren och fyllde den med vatten.
-Det känns så, sa Sirius och stannade upp några sekunder.
Han tittade upp på Remus, som stod med tekannan i ena handen och en oförstående min.
-Fel med vadå?
-Jag vet inte. Det känns som att det har hänt någon med Lily eller James, men jag var där för bara några minuter sedan och då var de okej.
Remus hällde upp tevattnet i två koppar och lade i tepåsarna. Han räckte den ena till Sirius, och sa;
-Jag tror inte du ska oroa dig, Tramptass.












James livlösa kropp bara låg där, och det kändes som om den när som helst skulle rycka till, titta upp och säga ’Hey, vad sitter du där och grinar för?’
Men James kropp förblev livlös, och det skulle den vara hur hårt Sirius än ruskade honom och hur högt han än skrek hans namn.
-Borta… för alltid… mumlade Sirius men han kunde inte tro att det var sant. En sån enkel sak… en sån snabb sak… kunde innebära så mycket. Att hitta sin bästa vän död på golvet. Det är en kort mening. Hur kunde det innebära något så hemskt som att Sirius aldrig mer skulle få träffa honom?












Sirius greppade i nacken på Peters klädnad, innan Peter ens hade förstått att Sirius var efter honom.
-Din jävla… började Sirius viska, och Peter kollade skräckslaget in i hans svarta ögon innan han skrek till.
-Lily och James, Sirius! Hur kunde du!
Tydligen hade han hållt sin trollstav bakom ryggen, men han snärtade till med den och hela gatan och alla dess människor försvann i ett regn av stoft. Sirius var inte skadad, och han visste inte varför. Han förstod verkligen ingenting, innan han såg sig omkring.










Remus lade ner tidningen. Han hade förstått det allt han behövde veta. Nu orkade han inte läsa mer. En plötslig yrsel och illamående dök upp, och han gick upp för att lägga sig på sängen.
Vad skulle han göra nu då? Han var ensam.
Alla hans vänner var antingen mördade, eller mördare.











Efter att Remus suttit och tittat ut genom fönstret i nästan fyrtiofem minuter sträckte han sig försiktigt efter brevet som James lämnat honom, ifall något skulle hända honom;


Kära Måntand.
Om du höll ditt löfte är jag död när du läser det här. Sörj inte för mig, jag har det bra här uppe bland molnen där jag skuttar omkring i en töntig dräkt av solrosor och äter sockervadd.

Remus kunde inte låta bli att tårögd stanna upp och le lite. Det var så typiskt James, alltihop.









Han öppnade ögonen och hann skymta två skräckslagna ansikten. Vid kupédörren stod en lång varelse iförd huva, och precis framför satt... James?
Remus hann inte tänka, inte på något annat än sina gladaste minnen.
''Vi har blivit animagusar!''
''Ni har vadå?''
''Animagusar! Vi kommer följa med dig varje fullmånesnatt!''
Ett vitt ljus flög ut från spetsen på hans trollstav och dementorn försvann. Tempteraturen i kupén steg genast, och ljuset kom tillbaka.
Pojken som suttit framför dementorn var inte James. Han var mycket lik James... otroligt lik James. Men det kunde det ju självklart inte vara.
Pojken slog upp sina ögon. I samma sekund såg Remus vem det var.
Lily Potters ögon.
Harry.

Åzum
Längtar efter nästa, den verkar awesome

LÄNGTAR EFTER NÄSTA

ÅHH Vad bra! Den verkar awesome, jag börjar nästan böla här xD

mer

Lika asowme som vanligt PS längtar så himla mycket till nästa kapitel och till tvåan

THIS SO MUCH!

Jag typ grät när jag såg James meddelande :'(

Åh så braaa!