Nicole Smith

Det här kapitlet kommer väll snabbare än förra kapitel?

Troligen ;D

XD

Ska läsa om den på fanfiction.net

Hur långt har du kommit med nästa kapitel, Linnea?

snart klar

suuper ^

^^ Super Duper

Kapitel 27

Hon hade funderat på det Draco hade sagt under hela dagen. Skulle inte hon vara kär i Blaise? Vad hade han fått det ifrån? Han måste ha slagit till något i huvudet, för det var helt bisarrt. Visst hade hon känslor för Blaise, eller? Hon hade suttit i en av sofforna och försökt läsa de 50 sidorna de hade i läxa i förvandlingskonst i två timmar nu, men hon hade bara kommit 10 sidor. Hon störde sig på Dracos kommentar, men hon orkade inte ta upp det med honom. Hon hade inte sett honom sedan i morse för den delen heller.
”Vad tänker du på?” hörde hon plötsligt en röst säga. Hon ryckte till och vände på huvudet. Tom såg fundersamt på henne. ”Är du okej?”
”Ja, jag mår bra”, svarade hon och log mot honom. Han slog sig ner bredvid henne och suckade.
”Något är det, jag kan se det”, sa han och såg henne i ögonen.
”Det är bara något Draco sa i morse”, svarade hon. ”Hur är det med dig då?” Han suckade.
”Jag vet inte, Isabel och jag gjorde precis slut”, svarade han. Nicole sträckte ut armarna mot honom.
”Du behöver en kram”, sa hon och kramade om honom.
”Du luktar kanel”, sa han tyst. Hon drog sig ifrån honom. ”Sa jag det där högt?” Hon skrattade lite och nickade. Han rodnade.
”Så, varför tog det slut?” frågade hon.
”Hon tjatade på mig hela tiden och jag orkade inte med det till slut”, svarade han och log lätt mot henne. ”Så vad sa Draco till dig som du funderar på?
”Han sa att jag inte var kär i Blaise”, sa hon och smällde ihop boken. ”Vart fick han den idéen ifrån?”
”Och du funderar på det för att du inte är säker på om han har rätt eller fel?” frågade Tom försiktigt.
”Ja, nej, fast jo, kanske”, svarade hon osäkert. ”Vad tror du?”
”Ska jag vara ärlig eller snäll?” frågade han och suckade igen.
”Ärlig”, svarade hon.
”Jag tror att du blev tillsammans med Blaise för att du skulle kunna känna dig trygg efter allt som har hänt”, svarade han snabbt.
”Vad då 'allt som har hänt'?” frågade hon lika snabbt.
”Du vet, Draco dog nästan, dementorer på quidditchplanen”, började han. ”Du kände dig ensam och när Blaise ville bli tillsammans igen kände du dig inte lika ensam.” Nicole bet sig i läppen. ”Du vet inte hur du känner nu eftersom att Draco är vaken igen.”
”Sluta vara så logisk hela tiden”, sa hon retsamt. ”Jag tror att jag väntar någon dag till innan jag bestämmer mig för att göra slut eller inte.” Tom himlade med ögonen.
”Gör så du”, sa han. ”Men om du inte är säker nu så tror jag inte att du är kär i honom.”
”Sa jag inte åt dig att sluta vara logisk?” sa hon retsamt. ”Men du kanske har rätt. Stackars Blaise.” Tom la sin hand på hennes axel.
”Det är väl lika elakt att vara tillsammans med någon man inte tycker om på det viset och att göra slut”, sa han. ”Och du har ju alltid mig att prata med om han blir sur och får alla att vända sig emot dig igen.”
”Jag antar det”, svarade hon och bet sig i läppen. ”Jag kanske ska vänta på att han gör något riktigt idiotiskt så att jag kan skylla på det när jag gör slut.” Han slog handen i ansiktet på sig själv och suckade.
”Vem ska göra slut?” Båda två vände sig om och såg att Zach stod bakom dem.
”Eh... Tom och Isabel har gjort slut”, svarade Nicole och försökte se ledsen ut.
”Varför då?” frågade Zach snabbt och såg förvånat på Tom.
”Det fungerade inte längre bara”, svarade han.
”Hittade hon någon annan?” frågade han nyfiket.
”Va? Nej, det var jag som gjorde slut.”
”Okej, okej”, sa han lugnt. ”Jag frågade bara.”
”Men den som ska göra slut med någon är hon där”, sa Tom och nickade mot Nicole.
”Va? Nej, nu har du fått allt om bakfoten”, sa Zach och skrattade lite. ”Nicole skulle aldrig göra slut med Blaise och låta mig lida när han gnäller om att han saknar dig.” Han gav henne en bestämd blick.
”Zach, jag måste göra det”, svarade hon försiktigt. ”Jag är inte kär i honom.”
”Ge det lite tid. Ibland behöver man tid”, sa han snabbt och såg helt förkrossad ut. ”Du får inte göra så här mot mig.” Han satte sig ner i en av fåtöljerna. ”Jag klarar det inte en gång till.”
”Zach, det är Blaise hon ska göra slut med, inte dig”, sa Tom försiktigt.
”Men gör hon slut med honom så gör det minst lika ont på mig”, svarade han. ”Jag led tillräckligt i höstas.”
”Jag kanske ska vänta lite med att göra slut ändå”, sa Nicole snabbt.
”Nej, det ska du inte”, svarade Tom. ”Du ska gå till Blaise och säga precis det du känner.”
”Men jag vet inte vad jag känner.” Nicole slog händerna i ansiktet på sig själv och suckade.
”Kolla, hon borde inte göra något utan att tänka igenom det ordentligt först”, sa Zach och sken upp lite. Tom suckade.
”Gör som du vill, men jag tror fortfarande att det är bättre att göra det nu.”

Nicole gick genom korridoren på tredje våningen mot biblioteket. Hon hade letat efter Blaise i en halvtimma nu utan att hitta honom så hennes sista hopp var biblioteket. Några elever gick förbi henne med böcker i famnen. De viskade lite och fnissade. Nicole kollade bakåt lite snabbt för att se om de fortsatte fnittra. Det gjorde de. Hon suckade och fortsatte att gå. När hon hade kommit in i biblioteket spanade hon efter Blaise. Hon kunde inte se honom så hon började gå längs gången och sneglade in i varje gång mellan bokhyllorna. Plötsligt hörde hon någon harkla sig lite längre fram. Hon skyndade sig dit och såg Blaise sitta försjunken i en bok. Hon tog ett djupt andetag och gick mot honom. Han tittade upp och log mot henne, men han såg inte speciellt glad ut.
”Hej”, sa hon och satte sig ner bredvid honom. ”Vad läser du?”
”En bok till förvandlingskonsten”, svarade han och stängde den. ”Du, vi måste prata.” Nicole såg chockat på honom.
”Måste vi?” frågade hon snabbt.
”Ja”, svarade han. ”Jag tror inte att det kommer fungera mellan oss.”
”Gör du slut med mig?” frågade hon. Han nickade och tog hennes hand.
”Ja, men jag hoppas att vi kan vara vänner ändå”, sa han lugnt. Hon började skratta och han såg frågande på henne. ”Vad är det som är så roligt?”
”Jag kom hit för att göra slut med dig och då gör du slut med mig istället”, svarade hon och skrattade.
”Vänta lite, skulle du göra slut med mig?” frågade han förvånat. ”Varför?”
”Av samma anledning som du hade att göra slut med mig”, svarade hon. ”Jag känner inte den här gnistan som vi hade i höstas.”
”Samma här”, svarade han och räckte fram handen mot henne. ”Vänner?” Hon tog den.
”Vänner”, svarade hon.

”Säg inte att du har gjort det”, sa Zach och såg besviket på Nicole som kom in i uppehållsrummet.
”Jag har inte gjort någonting”, svarade hon och satte sig bredvid honom i soffan. Han pustade ut.
”Så ni är fortfarande tillsammans?” frågade Tom och la ner sin tidning på soffbordet.
”Nej”, svarade hon kort och tog upp tidningen. Tom höjde ena ögonbrynet och såg förvirrad ut.
”Du sa ju att du inte hade gjort något!” sa Zach högt och la armarna i kors över bröstet.
”Jag har inte gjort något”, sa hon. ”Han gjorde slut med mig först.”
”Gjorde Blaise slut med dig?” frågade Zach chockat. ”Varför då?”
”Av samma anledning som jag hade”, svarade hon. ”Så nu är det problemet löst.” Hon såg sig omkring i rummet. ”Har ni sett Draco?”
”Jag tror att han är i sovsalen”, svarade Tom. ”Hur så?”
”Jag bara undrade”, svarade hon. ”Är fortfarande lite orolig för hur han mår.”
”Han klarar sig”, sa Zach.
”Jag går och kollar om han vill äta lunch med oss”, sa Nicole och reste sig upp. Hon gick mot killarnas sovsalar, stannade utanför dörren till Dracos, Toms, Blaises, Zachs och Daniels rum och knackade på. Hon kunde höra haltande steg på andra sidan och dörren gled upp. Draco såg förvånat på henne.
”Vad gör du här?” frågade han.
”Jag ville bara kolla hur då mådde och sen undrar jag om du vill äta lunch med oss”, svarade hon. ”Men jag kan se att du inte har tänkt gå utanför rummet på ett tag.” Han hade på sig samma skrynkliga skjorta som tidigare, lika ruffsigt hår och han hade inte på sig några byxor.
”Jag var lite trött så jag kröp ner i sängen”, sa han. ”Men jag kan byta om lite snabbt och hänga med er.” Han haltade in i rummet igen mot sin säng och satte sig på den. ”Du får komma in om du vill.” Hon tog ett steg in i rummet och stängde dörren bakom sig.
”Så, det är så här ni bor”, sa hon och gick in lite längre. ”Jag trodde att det skulle vara stökigare.” Hennes blick fastnade på den bortersta sängen. Den var obäddad och det låg kläder slängda lite här och var runt den. ”Jag chansar på att det där är Zachs säng.” Draco vände sig om och såg på sängen.
”Helt rätt”, svarade han och drog av sig skjortan. ”Kan du räcka mig en ny skjorta från min koffert?” Hon gick mot hans säng, öppnade hans koffert och drog fram en svart skjorta som låg överst.
”Duger den här?” frågade hon. Han nickade och hon gav den till honom. Hon satte sig ner bredvid honom. Han såg på henne.
”Kan du hjälpa mig att knäppa den?” frågade han försiktigt. ”Det gör ont när jag försöker.” Hon suckade, tog tag i hans skjorta och började knäppa den. Hennes fingrar snuddade vid hans bröstkorg. Han ryckte till.
”Förlåt”, sa hon tyst och såg honom i ögonen. Han la sin hand bakom hennes rygg, drog henne närmare sig och kysste henne på munnen.

Superbra! Älskar Zachs humor^^