När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

Fai låg på mattan och skakade på huvudet "inte en chans att det var Xenia" sa han och reste sig upp och slängde på sig svarta kläder och lämnade rummet och gick ut i korridoren. Om hon nu menat sig själv kunde hon sagt något innan och inte bara anta att han skulle veta. Det var lika mycket hennes fel. Han gick argt mot biblioteket, han behövde något att läsa

Xenia såg sig om men visste inte vart hon skulle ta vägen.
Hon kände att hon inte skulle kunna vara nära någon, du skulle hon kunna göra någon illa och det ville hon inte.
Xenia gickfram till ett fönster och satte sig där, hon la pannan mot det kalla fönsterglaset och kännde hur illskan lämnade henne långsamt.
Hon drog efter andan och kände tårarna komma, hon kunde inte hindra dem de bara kom, hon orkade inte mer.

Fai såg på böckerna och de som satt i biblioteket skyndade ut där ifrån. Fai gick in i den förbjudna avdelningen och började leta efter en bok och fann snart en om horrucruxer och han tog ner den och lämnade sen biblioteket och såg Xenia sitta i ett fönster och gråta, först tänkte han gå fram till henne men han ville inte att hon skulle skrika på honom igen och han gick förbi henne

Xenia hörde någon gå förbi och såg att det var Fai.
Ja, han brydde sig inte ens om henne, nu visste hon det.
Han varken gillade eller älskade henne, varför skulle hon ha erkänt det för honom?
Kunde hon inte bara låta allt varit som det var?
Xenia torkade sina tårar och gick upp till Astronomin, så nu skulle hon möta Trevor igen.
Hon orkade inte ens med honom, hon satte sig utanför hanns klassrum och väntade på resten av klassen.

Fai kände sig elak för att han struntade i Xenia men han ville inte att hon skulle skrika på honom igen. Han ville inte prata med henne alls. Han hade inte gjort något fel men hon hatade honom ändå, eller gjorde hon? Han gick in i rummet och slängde sig på soffan och struntade i boken. Han såg bara Xenias bild framför sig och tänkte på frågan hon ställt om hon var ful? Han hade menat det, hon var inte ful. Han slängde boken i lågorna och bara stirrade rakt fram

Xenia såg på eleverna som kom och orkade inte med dem, deras stirrande blickar.
De hade aldrig sett henne gråta, det hade inte många, det var längesedan hon hade gjort det.
Nej, hon orkade inte med dem, nu tänkte hon skolka för första gången i sitt liv.
Hon satte skolväskan på axeln, och gick ner för trapporna ut i entrehallen och ut på skolområdet.
Sedan styrde hon stegen in i skogen, till testralernas glänta, de brukade ge henne tröst när hon behövde det.

"mor?" sa Fai
"ja älsklingen?" sa hans mor snart
"jag har problem och jag vet inte vad jag ska göra" sa han trött
"jag kan no hjälpa dig om du berättar" sa hon
"det är Xenia, vi pratade om framtiden och ja, jag tror hon gillar mig" s han osäkert
"okej, vad är det som är fel med det?" frågade hans mor och han berättade allt
"jag kommer, möt mig i entréhallen" sa hon och bröt kontakten
Fai reste sig upp och gick ner till entréhallen och hans mor stod där. Eleverna såg oroligt på henne men han gick lättat fram till henne
"kom så går vi en sväng" sa hon vänligt och de började gå "gillar du Xenia då?" frågade hon efter en stund
"jag tror det men jag vet inte. Jag var jätte överraskad när jag förstod vad hon menade och jag har aldrig tänkt på henne på det sättet innan" sa han och de stannade
"den bästa kärleken brukar komma ur vänskap. Men då behöver ni prata" sa hon och Fai gav henne en orolig blick
"vad sägs om att jag pratar med henne först" sa hon leende
"tack" sa han och kramade om henne och gick ner till sjön och hon gick för att hitta Xenia

Xenia kom fram till testralerna och gav dem äpplen och log, de var allt fina varelser.
Hon omringades av dem, och log mjukt.
Plötsligt hörde hon steg i skogen och vände sig om och såg Cara.
Xenia såg förvånat på henne, vad ville hon?
Visste hon att de hade bråkat?
Vad skulle hända nu?
Xenia gick fram till Cara och log.
- Hej, Cara och vad gör du här on jag får fråga?, sa Xenia lätt och döljde sina känslor.

Cara såg på henne
"ja när ni två små barn inte kan lösa saker a själva får jag helt enkelt hjälpa er" sa hon och log vänligt "så nu vill jag veta varför du blev så arg på Fai. Mycket är han bra på men inte att se dina känslor för honom och varför har du inte sagt något innan unga dam?" sa Cara leende

Xenia såg på Cara och log, typiskt Cara att säga något sådant.
- Varför jag blev arg på Fai?
Ja, jag verkar inte duga för honom, han ser inte det han har framför sig.
Jag vet inte, han verkar inte ens veta om att jag är en tjej, sa Xenia och såg bort i skogen.
- Och varför jag inte har sagt något?, jag har inte kännt så förr, och sen ville jag inte förstöra vår vänskap.
Han gillar ju inte mig nu, han hatar mig, så allt jag sa har förstört allt, sa Xenia förtvivlat till Cara.