Hogwarts yngre dödsätares kärleks historia

Skriv mer

Mer. Nu.

ÄGIG FF!!!!!!!!!!!




du får kolla på min :http://www.mugglarportalen.se/forum.php?topic=15775&page=1#p831014http://www.mugglarportalen.se/forum.php?topic=15775&page=1#p831014

mer plz!

Mer kommer ikväll skulle jag gissa

Nej nu snälla!

Jag ska se vad jag kan göra...

*hoppas*

Din historia är luften som får mig att fortsätta leva...

Ett litet kapitel till


Kapitel 24


Hermione


Hermione betraktade sig själv i spegelbilden. Det bruna håret var inte längre lika burrigt som det brukar, istället var det graciöst lockigt och glansigt . Klänningen var röd och satt åt på ett oskyldigt sätt som framhävde hennes kurvor. Sminket bestod av ytterst lite mascara och rouge. Hon var nöjd med resultatet.
Nere i uppehållsrummet väntade McLaggen på henne.
”Vad tycker du?” frågade han när hon kom ner och gjorde en gest mot sin överpråliga klädnad.
Hon tänkte först säga ”okej” men hon märkte att Ron lyssnade och sade istället:
”Du är mycket stilig Cormac!” sade hon inställsamt och försökte se förförisk ut. Hermione måste ha lyckats för McLaggen såg väldigt nöjd ut.
”Ska vi gå?” log han och lade sin ena arm om hennes axlar. Hermione ville helst kasta av sig hans arm men lät den ligga kvar.
”Visst Cormac!” rösten lät inte alls som hennes egen, mer som kossan Parkinsons.
De lämnade uppehållsrummet och började gå mot Snigelhorns kontor där festen skulle hållas.
”Du är också riktigt snygg” sade han och förde sin arm längre ner. Armen hamnade för långt ner.
”Tack” sade hon kort och flyttade på hans arm. McLaggen blev förvirrad av hennes plötsliga humörsändring och gick tyst bredvid henne.

Det var packat med folk på Snigelhorns kontor när de kom dit.
”Miss Granger och Mr McLaggen! Vad roligt att ni är här! Hoppas ni kommer att ha det trevligt!” sade Snigelhorn och försvann sedan lika snabbt som han dykt upp.
”Vill du han något att dricka?” frågade McLaggen.
”Visst” svarade hon och försökte låta så positiv som möjligt, men det lät väldigt falskt.
McLaggen trängde sig fram mellan folkmassan och Hermione kollade runt på folkmassan. Harry verkade inte ha kommit än…
Plötsligt stack någon upp en honungsöl i under näsan på henne. McLaggen var tillbaka.
”Varsågod!” sade han charmigt.
”Tack” sade hon och tog några djupa klunkar ifrån honungsölen.
McLaggen tittade imponerat på henne.
”Du var törstig!”
”Ja, man blir ju det n…”
”Kom” sade han plötsligt och drog henne genom folkmassan.
Plötsligt stannade han och drog henne intill sig. Hermione tittade panikslaget upp och såg till sin förfäran att de stod under en mistel.
”Du är riktigt snygg ikväll Hermione” sade han och kom närmare. Det hade låtit väldigt fel när han sagt hennes namn. Hans mun kom allt närmare. Precis innan deras läppar möttes drog sig Hermione sig ur hans omfamning.
”Jag ska bara hämta något att äta…” lämnade hon ifrån sig som ursäkt och försvann så fort som hon kunde genom folkmassan.
”Hermione!”
Han kommer efter mig, tänkte Hermione och ökade på stegen.
”Hermione!” Det var inte McLaggen som ropade på henne, det var Harry.
”Harry! Tack och lov att det var du! Hej Luna!” sade Hermione. Luna var riktigt fin ikväll, hon hade silverfärgad klädnad och håret var som vanligt utsläppt.
”Vad har hänt?” frågade Harry.
”Öhm… Jag lämnade McLaggen…under misteln…” svarade hon frånvarande.
”Du får faktiskt skylla dig själv som bjöd honom” sade Harry strängt och lät nästan som professor McGonagall.
”Jag vet, men han skulle reta Ron mest!” försvarade sig Hermione. ”Jag önskar att jag kommit själv, då hade jag sluppit honom! Han får Graup att framstå som en genteman!” Graup var en jätte och Hagrids halvbror. ”Kom vi går hitåt, vi ser om han kommer, han är så lång!”
De gick mot ett utav hörnen och tittade runt på folket. Det var verkligen mycket folk.
Plötsligt närmade sig McLaggen mot hörnet där de stod.
”Här kommer han! Bäst att jag går, vi ses!” sade Hermione och trängde sig fram mot utgången. Det räckte för henne nu.
Utanför festen i korridoren var det svalt och skönt. Hermione började gå mot sjunde våningen och vid-behov-rummet. Hon tittade på klockan, hon hade varit där i 45 minuter. Hon blev förvånad, det hade känts som minst två timmar.